Skolkorridoren är full med elever som småsmåpratar i väntan på nästa lektion. Plötsligt kommer ett flertal personer springandes genom folkmassan. En av dem halkar efter varpå orden “öka, du springer ju som en tjej” ekar genom korridoren. Kommentarer som dessa är för många vardagsmat, men de bidrar till en minskad jämställdhet inom skolan.
Skolan har ett brett jämställdhetsuppdrag. Det handlar om att ge flickor och pojkar samma möjligheter till lärande och att utveckla sin potential. Jämställdhet är ett av de grundläggande demokratiska värden som skolan ska förmedla till eleverna. Skolverkets rapport Attityder i skolan från år 2018 visar att 95 procent av lärarna i studien upplever att de lyckas ganska eller mycket bra med att ge flickor och pojkar lika goda möjligheter och att
75 procent av lärarna anser att deras skola lyckas verka för jämställdhet mellan könen. 8 av 10 elever upplever att de flesta eller alla lärare behandlar flickor och pojkar rättvist men ungefär 1 av 10 uppger att endast några få eller inga lärare gör det. Rapporten visar även att arbetet för att motverka mobbning och andra typer av diskriminering är stort och att nästan tre fjärdedelar av de äldre eleverna upplever att deras skola arbetar aktivt för att motverka mobbning och annan kränkande behandling.
Carl är 15 år gammal och börjar nian i augusti. Meja är 17 år och har gått klart första året på ekonomiprogrammet. En grå eftermiddag i juli träffas vi för att prata om deras erfarenheter av jämställdhet och könsnormer inom skolan. Vi slår oss ned vid bordet där det står bullar och saft framdukat. Meja tycker att det är skönt med sommarlov men att den klassiska känslan av sommarlov inte riktigt finns där eftersom hon har spenderat dagarna hemma sedan i mars på grund av pandemin. Efter en stunds småprat kommer vi in på ämnet för intervjun. Jag frågar om de har blivit utsatta för könsdiskriminering, eller om de sett andra bli det i skolan.
– Ja, det händer väl då och då. Det är inget jag tänker särskilt mycket på eftersom att det inte är riktat mot mig. Jag ser oftast killar som blir utsatta, typ att killar får mer skit än tjejer om en situation uppstår där båda är inblandade, svarar Carl.
– Jag har inte alls samma erfarenhet som Carl, jag som tjej har under min skoltid ofta hört väldigt många nedvärderande och fördomsfulla skämt om tjejer, exempelvis blondinskämt. Det är egentligen inte själva skämtet i sig som stör mig, utan att det alltid görs på kvinnors bekostnad. Det handlar ju ofta om att blondinen i fråga är dum, trög eller inte klarar någonting själv. Det är ju inte jättevanligt att man hör ett liknande skämt med en man som huvudroll, säger meja.
De är inte eniga om vilka som drabbas av diskriminering, var diskrimineringen sker är de dock överens om.
– När det skett i skolan är det på raster främst, och då är det elever som går på andra elever. Jag minns en tävling i armbrytning som skedde under en rast i högstadiet, en tjej ville vara med och köra armbrytning mot killarna, vilket resulterade i att hon vann. Efter det skämdes den förlorande killen och sa att han kan ju inte förlora mot en tjej, för det är ju pinsamt, samtidigt som han försökte komma på ursäkter till varför han förlorat, berättar Meja. Carl nickar instämmande.
– Jag har också upplevt att det mest är på raster. Situationerna som uppstått då är väl mest kommentarer, till exempel killar som skriker “du slåss som en tjej” och så vidare. Eller som jag tidigare sa, att lärare direkt går på killen vid bråk eller stök, säger Carl.
Att de flesta kommentarerna och händelserna sker under raster gör att det kan vara svårt för lärare att se vad som pågår. Elever märker det i större utsträckning. Jag frågar Meja och Carl hur de själva, andra elever och lärare har hanterat situationer där någon utsatts för kränkande behandling kopplat till kön.
– Det har nog inte blivit någon större grej av det. Mest små tillsägelser utan att något mer händer. Det har aldrig lett till större åtgärder som samtal hem eller att rektorn blir inkopplad. Har det varit sexuella trakasserier har det lett vidare, men eftersom det sällan händer på min skola tänker jag på vad jag faktiskt sett, säger Carl och tar en till bulle.
–Jag kan inte minnas att någon sagt ifrån, varken jag själv, lärare eller andra elever, säger Meja. Hon tar en klunk saft och ser ut att fundera innan hon fortsätter:
– Jag tror att det är för att det är så himla normaliserat i vårt samhälle att dra sådana skämt och att tjejer ”ska” vara svagare än killar. Ingen tycker att det är konstigt och på grund av det bidrar vi omedvetet till att man ser ner på tjejer och kvinnor, även om det bara är ”på skämt”.
Det märks att hon reflekterar mer över situationer och dess betydelse än vad Carl gör. Det kan dels förklaras av att hon faktiskt är två år äldre, men även av att tjejer enligt statistiken är utsatta för diskriminering i större utsträckning än killar.
