I Kristdemokraternas tält intervjuar jag Anders Andersson (tidigare riksdagsledamot, kommunfullmäktige i Hultsfred kommun, vice ordförande i Region Kalmars fullmäktige). Han sammanfattar sitt partis jämställdhetspolitik såhär: “Kristdemokraternas jämställdhetspolitik tar utgångspunkt i att vi inte vill ha så att säga några plakat som talar om jämställdhet”. Det han framhåller som deras hjärtefrågor är att familjestrukturen ska reformeras, utjämning av löneskillnaderna, att sjukvården ska ge lika vård till män och kvinnor och ta “kvinnosjukdomar” på allvar och forska på sjukdomar på bredare forskningsgrupper (något han för övrigt lyfter att sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson jobbar för i socialdepartementet). Han framhåller också att frasen “Lika lön för lika arbete” inte bara ska vara “en vision, ett slagord, vi måste se till att det blir verkställt” och framhåller därför vikten av förutsättningar för detta, så att lika löner kan drivas igenom.
Det som han menar är det största motståndet mot jämställdhet i Sverige idag är “en form utav lojhet, att man inte bryr sig nog”, och menar att detta ska motverkas genom “medvetenhet om strukturella ojämlikheter och dryfta denna aspekt i politiska beslut på alla nivåer”
När det kommer till praktiska åtgärder framhåller Andersson partiledaren Ebba Busch som “en typisk strategiperson i detta”, eftersom “hon vill bli respekterad som kvinna, inte inkvoterad”. Just inkvoteringen är något han framhåller som problematiskt, och hävdar istället att allas kompetens ska respekteras. Exempelvis lyfter han att Kristdemokraternas tre toppositioner (partiledare, partisekreterare och gruppledare) alla fylls av kvinnor, som fått dessa positioner på grund av kompetens och inte kvotering samt att han därför hoppas att Kristdemokraterna kan agera som ett gott exempel i denna fråga. Trots detta tillägger han att allt “inte [ska] bygga på kvotering, [och istället] börja med att kvotering är en sista åtgärd […] i första hand vill jag se att kvinnor tar sig fram för sin kompetens, sin erfarenhet” .
Något både Andersson och partiet understryker som viktigt är lika löner, samt att kvinnoyrken ska värderas högre. Detta menar han ska motverkas i praktiken genom “att vi politiker ger stöd för att de fackliga förhandlingarna måste nå fram till att vi inte har den här inbyggda skillnaden”, eftersom de inte har direkt makt över vad fackförbunden får, eller inte får, göra.
Kristdemokraterna framhåller också att de vill “främja innovation och arbetsutveckling för kvinnor istället för att beskära företagen i de sektorer där kvinnor är överrepresenterade” på sin hemsida, vilket ska ske genom att “kvinnor ges möjligheten att vara företagsledare” och att man “[ser] till att lyfta fram att kvinnor har ledarförutsättningar på samma sätt som män”.
Trots att de framhåller vikten av att förändra familjestrukturer, vill de att föräldrar fritt ska få välja barnomsorgsform och fördelningen av denna eftersom “varje person är en egen individ och varje familj är unik och vi tror inte på tvångskvotering. Vi tror egentligen inte på kvoteringssystem, vi ser att det här ska man visa respekt för och det är ett gammalt system att man skulle klassificera in. Vi ser att en förälder, det vill säga mamma och pappa, har själv mandat att vid köksbordet, eller om de tar det vid vardagsbordet, fatta det beslutet. Det ska ingen kommunpolitiker lägga sig i och vi avslutar intervjun med orden “föräldrarna ska bli myndiga”.
Reporter: Valentina Holm
