I intervjuserien ”Ung Press lär känna” träffar vi unga aktivister, politiskt aktiva och makthavare som befinner sig på plats i Almedalen. Nu har turen kommit till Minna Höggren.
Minna Höggren är i Almedalen som representant för Fryshuset. På måndagen medverkade hon i ett panelsamtal som leddes av debattören Linnéa Claeson för Aftonbladet. I panelsamtalet berättar Minna om aktivistgruppen som hon startade förra sommaren i Malmö.
Hon och hennes vänner var trötta på alla de sexuella övergrepp som skett under sommarens festivaler, och alla de sexuella trakasserier som sker varje dag, så de samlades på ett café och diskuterade vad de kunde göra åt problemet.
Deras fika resulterade i Femfight – en feministisk organisation som kämpar mot sexuella övergrepp som på festivaler och i vardagen.
Hashtag-kampanj under Malmöfestivalen
Femfight fick sitt genomslag i Malmö under Malmöfestivalen 2016. Där skapade de hashtagen #mfmottafs för att synliggöra alla sexuella trakasserier som sker på festivaler. Hashtagen spreds av personer som visade sitt ställningstagande mot sexuella trakasserier på Malmöfestivalen och andra festivaler.
På kvällen efter panelsamtalet träffar jag Minna. Vi ses på strandfesten där flera ungdomar – som är trötta på att unga är underrepresenterade i Almedalen – har samlats. Minna möter mig i en av Fryshusets röda tröjor. Vi ställer oss en bit bort från resten av strandfesten.
Minna berättar att det flera gånger hänt att någon har tafsat på henne. Hon berättar att det ofta varit folk som stått henne nära och som hon litat på. På festivalerna har de visat en annan sida och börjat tafsa.
– Det var en gång då jag cyklade hem från Emporia i Malmö och cyklade med min telefon. Det var lugnt, ingen på cykelbanan och jag vinglade lite för jag sms:ade samtidigt, ingen stor grej liksom. Då cyklade jag förbi en skitsur man som mumlade något. Jag tänkte ”fan, du kan inte bara… det är bara störigt!”, så jag sa: ”men du behöver ju inte vara så sur, du kan bara säga pling pling” och skrattade lite. Då bromsade han in och började skrika att jag skulle dö, äckliga jävla, blonda hora.
”Ett fegt beslut”
Vi börjar prata om Bråvalla som har valt att ställa in sin festival till år 2018. Enligt de själva handlar det om de sexuella trakasserier som förekommit under festivalen. Eftersom Femfight har lagt mycket fokus på just festivalscenen så frågar jag vad Minna tycker om övergreppen på Bråvalla.
– Jag tycker att det är helt sjukt. Det är äckligt att det ens ska behöva diskuteras, att folk griper sig på folks kroppar och tvingar dem att ha sex med dem. Alltså det är så bisarrt, alltså vad fan, är vi grottmänniskor eller? Det är verkligen den nivån tycker jag.
Minna säger att det är feg lösning att ställa in festivalen. Man måste jobba på problemet istället, anser hon.
– Jag tycker att det är en ganska feg lösning, det känns som om dem bara stänger ner för att ta den lätta vägen ut. Skulle vi liksom i en klass med bråkiga killar bara avskeda dem, eller ställa in hela skolan? Det kan man inte göra, man måste jobba på problemet istället. Jag tycker det är fegt av Bråvalla att dessutom använda det som en ursäkt när det kanske egentligen handlar om ekonomiska problem.
Feminismens framtid
Vi avslutar samtalet med att prata lite om framtiden. Minna berättar att alla i Femfight fortfarande går i skolan och att det är svårt att få tiden at räcka till. Hon säger att det är många som uppskattar Femfight men som kanske inte själva orkar vara en del av kampen. Angående den feministiska kampen i stort tror Minna att problemen är så omfattande att de inte går att blunda för längre.
– Jag tror att vi kommer se saker mer tydligare. Folk pratar om att det blir värre med alla våldtäkter men precis som Julia sa i seminariet, att det inte är helt sant utan det handlar om att vi blir mer medvetna om det och börjar anmäla. Så tror jag att det kommer bli med allt från catcalling till ojämställdhet i klassrummet till festivaler. Man kan liksom inte blunda för det längre, det är så aktuellt och det pågår hela tiden.
