Det kyliga duggregnet faller över Almedalsparken när veckans andra talare ska inta scenen. Fyrtio minuter fylls av klimatfrågor, Emil i Lönneberga och barns rätt till idrott. Jonas Sjöstedt varvar seriösa frågor med anekdoter och framtidstro. När applåderna tystnat och Jonas klivit av scenen pratade vi med de unga i publiken om deras tankar efter talet.
Kände du dig inkluderad i talet?
– Ja, jag känner att han inkluderar alla men jag har lite svårt att tro på att det han säger kan bli verklighet. Han målar upp en fin bild men jag förstår inte hur allt ska finansieras.
Vad tyckte du saknades i talet?
– Jag hade velat ha det lite mer konkret rent ekonomiskt. Om man lägger pengar på ett projekt måste man ju ta dem från ett annat.
Kände du att Jonas talade till just dig i sitt tal?
– Jajamen. Det var ett väldigt bra tal och det kändes som att han pratade om ett “vi”, folket. Jag fick en känsla av att vi kan komma långt tillsammans.
Gillar du att lyssna på politiska tal eller tycker du politikerna borde fokusera på att nå ut på andra sätt?
– Jag gillar formatet! Jag får en väldigt personlig kontakt med politikerna genom att lyssna på deras tal jämfört med om jag hade läst en text av dem. Tal är ett effektivt sätt att nå ut till folk.
Hjälpte talet dig få en bättre uppfattning om vad partiet tycker?
– Nej, att Vänsterpartiets har åsikter om minskade klassklyftor och ett jämlikt samhälle vet redan alla. De målar upp en saga, det låter jättefint men jag saknar det konkreta.
Matchade talet dina förväntningar?
– Ja, det han sa kändes väldigt förväntat. Det var ett typiskt “Jonas Sjöstedt-tal”.
Reportrar: Victoria Pagel och Lydia Ericson Dahl Foto: Lydia Ericson Dahl