Stress och oro i skolan: intervju med ordförande för Sveriges Elevkårer

Jag ställer mig i skuggan vid ett träd utanför presscentret under Almedalsveckan och bredvid mig står Embla Persson. Embla Persson är ordförande för Sveriges Elevkårer som är Sveriges största ungdomsorganisation. En av deras uppgifter är att hjälpa elever runt om i landet att bilda elevkårer på sina skolor och att stötta elevkårerna för att bidra till en roligare, tryggare och starkare skolgång.

Den 21 maj 2024 släppte Sveriges Elevkårer, i samarbete med Sveriges Elevråd och Tim Bergling Foundation, en ny rapport som hette “Det enda jag tänker på är stress och skola”. En rapport där vi fick se hur elever kände kring sin skolgång och hur mycket stress och oro skolan faktiskt bidrar med. 

Så fort jag läste rapporten insåg jag hur tacksam jag själv som elev var över att se att ämnet hade tagits upp av tre underbara organisationer och stiftelser, och hur glad jag var över att ämnet hade tagits upp överhuvudtaget.

Allt för ofta ser man som elev hur all den stress och oro som skolan bidrar med blir normaliserad och därför är det väldigt viktigt med liknande rapporter som tar upp frågan och bryter normaliseringen. 

Jag blev också väldigt glad när jag såg att det skulle finnas ett panelsamtal och mingel om rapporten, men efter att jag anmälde mig till båda dessa event tänkte jag att det nog hade varit väldigt spännande att intervjua någon som var med och gjorde rapporten möjlig. 

Så helt plötsligt, efter några mejl, stod jag och Embla utanför presscentret.

I er senaste rapport “Det enda jag tänker på är stress och skolan “, står det att det mest stressiga skolmomentet enligt elever var de nationella proven. Vad tycker du hade kunnat varit en lösning till just det? 

“Jag tänker att det som elever säger till mig och det vi såg i rapporten, är att man känner att det är hela ens liv. Att när man gör det där provet, om det inte går bra så är man körd för all framtid.

Jag tycker att en lösning dels är att informera om att det inte riktigt är så, utan det finns flera chanser att visa vad man går för. Men också att vi måste hitta sätt att göra det tillfället mest involverade för eleverna. När man går in i nationella proven så ska man känna sig trygg för att man kan det man behöver kunna och veta ungefär hur det fungerar så att man kan ge allt man har”, säger Embla Persson.

Hur tycker du skolors sätt att kommunicera om nationella proven är och har varit?  

”Vi ser att skolorna brister ganska ordentligt i det och det som blir otydligt är vad nationella proven faktiskt innebär för ens slutbetyg. Man förstår inte riktigt hur avgörande det är. Vissa lärare kanske säger att det kommer avgöra ditt slutbetyg och andra lärare säger att det spelar ingen roll, så jag tror att man måste vara tydlig. Jag vill att man också ska prata med flera lärare, man vill förstå vad som förväntas i skolan av mig och vad är det jag ska lära mig”. 

Vad är ert ansvar gentemot det – att till exempel meddela genom rapporter och så vidare? 

”Dels är det att vi tar fram rapporter väldigt viktigt för att sprida den här informationen om vad den innebär och skolan i sig. Min upplevelse är att politiker och beslutsfattare oftast tycker att unga är lite “klagiga” – alltså de är lata och de vill ingenting. Det är inte min bild av våra medlemmar, utan de vill mycket, de vill prestera bra och jag vill såklart att de ska kunna göra det. Så dels ta bort det informationsglappet, men sen tror jag också många unga som engagerar sig i våra elevkårer säger ju att det är en av de enda roliga sakerna som de gör i sitt liv. Det blir lättare att komma till skolan och det blir lättare att fixa de där prestationskraven för att jag får göra något roligt vid sidan av”.

I er rapport märks en ganska tydlig könsskillnad på hur man uppfattar skolan och oroligheter som kommer med den. Vad tror du att detta beror på? 

”Vi ser ju generellt att tjejer är mer stressade, både inför de enskilda prestationstillfällena men också för framtiden och det är ju lite konstigt för generellt sätt så presterar ju tjejer lite bättre i skolan än killarna.

Det tror jag mer handlar om självbild, när vi pratar med killarna så säger de ”jag är skitduktig på fotboll, jag har mina boys och vi har det jättebra och trevligt”, medan tjejerna pratar på ett annat sätt. Alltså att hela jag är hur jag presterar, är jag bra i skolan så är jag bra som människa. Det där måste vi få bort tror jag”. 

Vad tror du att detta sättet att tänka på sig själv är en direkt konsekvens av ? 

”Kan vara sociala medier, men jag tänker också ditt inre tryck, alltså vilka förväntningar jag har på mig själv. Däremot tänker jag också att förväntningarna man har på sig själv kommer från någonstans. Hur pratar vuxna som föräldrar och lärare runt om om vad som är viktigt i livet? Jag tror att generellt sett så ställer vi högre krav för tjejer än pojkar och då måste vi tänka på vad vi kan göra åt det. Kan man till exempel bygga sin inre identitet runt någonting annat?”.

Anser du även att lösningarna för att hantera stress och oro i skolan kan se annorlunda ut beroende på kön?

Jag tror att man kanske behöver fundera över om man pratar könsnormativt i skolan, kan vi fundera över hur vi kan göra så att tjejer känner sig lite lugnare, har lite mer fokus på själva lärandet, mindre fokus på presentation och en viss bokstav.

Sen tror jag i generella drag att alla elever behöver fungerande elevhälsa, alla elever behöver att man pratar med dem under deras kunskapsutveckling och alla elever behöver kunskap om sin psykiska hälsa. Många lösningar är därför ganska generella”.  

Varför gör ni rapporter, vad är syftet? Hur sprider ni dem till unga, men också vuxna och beslutstagare? 

”Syftet är att vi lyfter den här frågan som vi ser är helt avgörande. Man pratar otroligt mycket om ungas psykiska ohälsa, men väldigt sällan pratar man om den stress som unga själva upplever är helt övertagande och det är just skolan. Vi måste därför prata mer om det och där gör vi allt vi kan. 

Den här veckan ska vi dels ha ett stängt samtal med alla politiska talespersoner, alla är inbjudna och ganska många kommer också. Sen har vi också en presskonferens och ett mingel där vi förhoppningsvis är med och sprider information kring ämnet. Men detta är också någonting vi vill fortsätta med på längre sikt, alltså hur kan vi också sprida det här till våra elevkårer så att de också gör det de kan. Både genom att kräva det från deras rektorer och deras lärare men också det här sociala med elever”. 

Om du hade fått ge ett tips till en elev som känner sig orolig eller stressad kring skolan, vad hade det varit?

”Dörrar stängs inte! Livet är långt, det finns väldigt mycket möjligheter. Fokusera på att du ska lära dig någonting, vad tycker du är roligt, vad tycker du är viktigt för dig och så gör det. För det kommer att ordna sig! Jag läste musikteater på gymnasiet och nu har jag pluggat till jurist i Uppsala och jobbar med det här jobbet, så det stängs inga dörrar, utan se till att göra det du kan!”, säger Embla Persson.