Varje år tar Ungdomens nykterhetsförbund fram en alkoholfri drink till Almedalsveckan: Almedalsdrinken. Den är en etablerad del av Almedalsveckan, och fungerar alltid som ett bra samtalsämne när man redan hunnit fråga om när kom ni hit och när ska ni hem, och de övriga standardfrågorna. Då finns Almedalsdrinken alltid som ett säkert kort i rockärmen: Vad tyckte du om årets Almedalsdrink?

Almedalsdrinken är ett superbra initiativ, den gör så att fler mingel är alkoholfria (och därmed släpper in minderåriga vilket är en demokratifråga osv) utan att det blir barnkalaskänsla (som läsk). Älskar konceptet, men sällan smaken. Jag försökte en gång med icebreakern ”erkänn att Almedalsdrinken aldrig är god” till en kille jag känt i cirka tio sekunder, han kollade sorgset tillbaka och svarade att han jobbat med att ta fram den de senaste åren. Så eftersom jag redan gjort bort mig på området ska jag nu ge mig på att ge en ärlig recension av årets Almedalsdrink. 

I år har det varit rekordtyst om drinken – tråkigt tycker till och med jag som alltid druckit den med ett stelt leende och framtvingat mmmm vad god! Men så fick jag syn på den, i LSUs inbjudan till ungdomsminglet utlovades Almedalsdrinken, så jag begav mig dit i hopp om att få släcka törsten efter en heldag ute i ett alldeles för varmt Visby. 

Väl på minglet inser jag att den är slut och istället serveras barnkalasdricka. Besviken men inte uppgiven. I sann grävande journalistisk anda vägrade jag ge upp jakten. I år säljs drinken för första gången på burk inne på Ica Nära Torgkassen så jag drog med mig ett par redaktionskollegor dit för att testa den ihop. 

På tre öppnade vi burkarna och tog en klunk. Vad ska man förvänta sig av en drink som beskriver sig som ”en drink från Almedalens hjärta, med smak av fräsch mandarin och apelsin, en hint av stjärnanis och kryddpeppar”? Jag vet inte, men förvånade miner var det från oss alla. För att sammanfatta kort så var den gemensamma reaktionen: Mmmm, god, eller vad är det för smak, eller va? Smakerna var många – det nämndes bland annat mynta, stjärnanis, fläder, cola och glögg. Men så var det något som skar sig. Jag nämnde parfym, någon instämde och sa herrparfym och en tredje sa MYGGMEDEL. Efter det kunde tyvärr ingen av oss känna något annat än smaken av myggmedel, ni vet den man känner när man ska spraya medlet på armarna och råkar få en liten skvätt i munnen. 

I övrigt var den förvånansvärt god, men jag blir inte klok på om den är kolsyrad eller inte? Den smakar kolsyra men det finns inget som kittlar på tungan, testa så förstår ni vad jag menar. Med lite mer kolsyra och mindre myggmedel så hade den kunnat vara riktigt bra.

En välkänd person, som jag väljer att inte namnge, rusade förbi och utbrast ”det är ju tur att den är godare än förra årets!” Det har hon rätt i, och det är en utveckling som jag vill fortsätta se. 

Till nästa år vill jag skicka med ett tips till nykteristerna: Jag är visserligen ingen drinkexpert, men jag har druckit en och annan drink i mina dar och kan därför berätta att häxblandningar sällan blir bra – oftast blir det bättre med få ingredienser än för många. Så skippa myggmedel och allt för många kryddor – kill your darlings och gå back to basics! 

Almedalsdrinken 2023 får 3,5 av 5 stjärnanisar eftersom jag känner mig generös idag!

Skål!