Alla strävar efter makt på ett eller annat sätt, men vad händer med oss när vi håller på att förlora den? Vi ser just nu en konservativ motreaktion över hela världen efter en lång kamp för kvinnors självbestämmande och frihet från mannens förtryck i form av ett patriarkat. Ingen kvinna väljer en man som slår, om hon vetat hade hon svängt om innan deras första möte. Men det gör hon inte, för likaväl som att en kvinna inte väljer en man som slår, slår inte en man om han ser någon annan utväg. Varför gör han inte det? Hur får vi framtida generationers män att göra bättre? Och hur skapar vi ett samhälle som stöttar kvinnan och barnen när det väl händer?

 Paulina Brandberg intervjuas av Estelle Drewsen. Fotograf: Gaga Jakhashvili 

Allt fler kvinnor oroar sig för den växande anti-feminismen, som enligt Paulina Brandberg – Sveriges jämställdhetsminister – ska ha blommat upp i och med att vi tappat intresse för jämställdhetsfrågan i samband med flera obestämda, parallella krissituationer. Hon anser att det är viktigt att vi börjar fokusera mer på ungdomars normer och värderingar och att få dem att förstå att svartsjuka och kontrollerande beteenden inte är normalt i friska relationer i stället för att sätta nuvarande förövare i fängelse. ”Vi har ju bara lyckats om det här våldet aldrig äger rum över huvud taget,” säger hon.  Ministern ser det som en självklarhet att en stor del av arbetet börjar i skolan men tycker också att det borde komplimenteras med ett arbete in ifrån hemmet. Hon önskar se att föräldrar tog ett större ansvar för att utbilda sina barn i dessa frågor och pekar på den oändliga tillgången till porr som en av anledningarna till att dagens ungdomar har en sådan skev syn på sex samt samtycke.

Ett fler tal EU-parlamentariker, bland dem Evin Inchi (S) samt Abir Al-Sahlani (C) känner just nu en stor frustration kopplat till det nya direktivet om sexuell exploatering. Direktivet skulle innebära ett stärkt juridiskt skydd för trafficing offer som utsätts för sexuellt våld oberoende av huruvida förövaren visste om offrets situation vid tidpunkt för brottet. Dock skulle direktivet inte alls omnämna andra typer av sexköp trotts Europas starka sexköpslobby och även lagstiftning emot koppleri uteslöts. Parlamentarikerna beskrev att de kämpat för att dessa två punkter skulle regleras i direktivet också men tvingades ge upp kampen när Liberalerna samt Miljöpartiet utryckte att man då skulle införa en juridisk definitions skillnad på prostitution och forced prostitution i direktivet som ett komplement. Evin anser att det inte finns något som heter forced prostitution eftersom all typ av prostitution i någon utsträckning är ofrivillig. Abir Al-Sahlani håller med i påståendet och tycker att forced prostitution skulle vara ett steg tillbaka i jämställdhet kampen. 

 Paulina Brandberg. Fotograf: Gaga Jakhashvili 

Advokaten Rebecca Lagh driver sin egna byrå Advokatbyrå Rebecca Lagh AB där fokuset ligger just på brott kopplade till våld i nära relationer. Lagh upplever att fördomar ibland tar för mycket plats i rättssalen: ”Under rättegångarna kan jag tycka att det fortfarande finns en del föreställningar om våldsutsatta kvinnor,” säger hon. Hon förklarar att hon finner det provocerande när man frågar brottsoffret frågor om varför hon till exempel inte lämnade sin våldsutövande partner. Hon tycker även att bevisbördan ofta är för hög vilket blir hänsynslöst gentemot brottsoffret då det kan resultera i att domen inte blir fällande eller att man i vissa fall väljer att inte väcka åtal från första början.

Sanna Knutsson som är advokat på Advokatbyrå Rebecca Lagh AB”  tycker att uppgifter om våld inte tas på tillräckligt stort allvar i rättssammanhang och att samhället även måste bli bättre på att hjälpa kvinnor i sin återhämtning från en destruktiv relation och en våldsam partner. Hon belyser vikten av att fortsätta ge stöd åt kvinnor som bott på skyddsboende även efter de flyttat därifrån eftersom det ekonomiska våldet ofta fortsätter. Detta är ännu viktigare när det finns barn med i bilden. Att dumpa utsatta på gatan ger dem ofta inget annat val än att gå tillbaka till den våldsamma partnern. Sanna Knutsson berättar dessutom att hon önskat se att man valde fotboja mer som ett sätt att skydda brottsoffret. Hon påpekar att hon förstår att många kan vara emot alternativet eftersom de tycker att man inte ska frihetsberöva förövaren men tillägger sedan att det kanske är det enda alternativet. För om man inte frihetsberövar förövaren frihetsberövar man indirekt offret.  

Reporter: Estelle Drewsen

Fler artiklar