En pragmatisk idealist. Populär bland unga. Numera gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagen men med en före detta inrikesministerpost som väger tungt i portföljen. Han har fortfarande ett späckat schema under Almedalsveckan, om än ett något spretigare sådant jämfört med tidigare år. Trots det har Anders Ygeman, välklädd i kostym med Socialdemokratrosen på kavajslaget, tid att träffa oss en stund på en parkbänk i botaniska trädgården. Vi inleder samtalet med frågor om hans ideologiska rötter och engagemanget i SSU.
Anders Ygeman berättar om hur det för honom tidigt var tydligt att det fanns stora skillnader i samhället och i världen. Uppväxten på nionde våningen i ett betonghus i Hagsätra, söder om Stockholm väckte en vilja av att vara med att förändra och skapa ett bättre Sverige och en bättre värld. Det var framför allt frågor om jämlikhet mellan människor, förort och innerstad, rika och fattiga som väckte hans politiska intresse – något många skulle kalla för en klassisk historia om ett socialdemokratiskt uppvaknande. Idag är det i grunden samma frågor som är viktigast.
– Det är jämlikhetsfrågan, vilken värld vi ska ha imorgon, hur vi formar ett Sverige som håller ihop, där vi hjälper varandra och utvecklas och hur skapar vi en värld som håller ihop snarare än att splittra och polariseras. När jag började engagera mig i SSU fanns apartheid i Sydafrika, och idag sätter Trump barn i burar och människor mördas i Filippinerna.
Anders Ygeman kommer från en samhällsintresserad familj och berättar att han själv var väldigt samhällsintresserad som ung. Eftersom att han stod vänster i politiken blev det naturligt för honom att engagera sig i Socialdemokraternas ungdomsförbund.
– Det fanns en kombination av en ambition och en vilja att förändra, men också ett praktiskt uttryck i politiken, det vill säga att faktiskt steg för steg förändra samhället mot det som socialdemokraterna står för. Det finns säkert andra partier och rörelser som kanske skriker högre och synes vilja gå snabbare fram, men Socialdemokraterna har ändå i grunden stöpt om Sverige och visat att det går att göra något i verkligheten och inte bara prata om det.
Halvvägs in i intervjun skiftas fokus mot samtiden, och den oundvikliga frågan om regeringsbildningen ställs. Det går knappt en dag utan att media talar om den till synes olösliga regeringsfrågan där inga alternativ förutom en egen majoritet verkar vara att föredra för partierna. Vi frågar Ygeman hur han tror att regeringsfrågan ska lösas efter valet var vid han skrattar högt och lutar sig tillbaka. Han poängterar först och främst att han tycker att man inte ska spekulera utifrån opinionsundersökningar, då det är valresultatet som gäller i slutändan. Sedan fortsätter han:
– Jag tror att om inga partier kraftigt går framåt så måste vi se bredare regeringsunderlag än vi har idag, för det har blivit svårare och svårare att regera Sverige i minoritet. Det har oppositionen hjälpt till med under den här mandatperioden.
Betyder det att Ygeman vill se en stark mittenregering efter valet? Han svävar på svaret.
– Jag förordar och går till val på en Socialdemokratisk regering men alla partier måste ha andra- och tredjehandsalternativ. Jag hoppas på att väldigt många kommer att rösta på Socialdemokraterna, och vi är Sveriges största parti, men så länge vi inte har 50% av rösterna måste vi samarbeta med andra partier.
Under den nuvarande mandatperioden har Socialdemokraterna samarbetat med Miljöpartiet i regeringen, ett samarbete som har fått både ris och ros. En av de som starkast kritiserat samarbetet är Åsa Romson, tidigare språkrör för Miljöpartiet. Hon tyckte att Socialdemokraterna i migrationsfrågan körde över Miljöpartiet. Det är en kritik som Anders Ygeman inte delar. Han anser att Miljöpartiet ska vara stolta snarare än kritiska över sin tid i regeringen, och att man måste förstå att en koalitionsregering kräver kompromisser för båda parter. Regeringens åtstramning av migrationspolitiken hösten 2015 fick utstå hård kritik, framför allt från Miljöpartiets egna medlemmar och väljare samt unga väljare i övrigt. När vi tar upp faktumet att många unga har känt sig svikna av regeringen i och med den nya strikta migrationspolitiken märks det att Ygeman går in i försvarsläge. Med sträng blick förklarar han att de reformer regeringen genomförde hösten för två år sen var nödvändiga, och ett sätt att ta ansvar för landet.
– Sverige är det land som har tagit kanske störst ansvar av alla länder i EU, möjligen tillsammans med Tyskland och Österrike. Och vi har tagit emot fler asylsökande än vi någonsin har gjort i Sveriges historia, men någon gång kom vi också till en gräns det inte gick att ta emot och vår kapacitet var slut, och då var vi tvungna att lägga om politiken.
Han fortsätter:
– Det är väl det som är jobbigt när man sitter i regeringsställning, att det till syvende och sist är verkligheten som styr och ansvaret för landet som styr, och då kan man inte bara låtsas som att verkligheten och landet inte existerar, och man har det man själva har gått till val på. Då måste man ta ansvar för den situationen man har hamnat i. Det är tufft, det var tufft för oss, det kanske var ännu tuffare för Miljöpartiet, men ska man se tillbaka, då tycker jag att alla svenskar kan gå med stolt huvud och säga: Vi ska vara stolta över det mottagande vi har gjort, över den insatsen vi har gjort, och i princip inget annat land i den utvecklade världen har tagit ett lika stort ansvar. Det är mycket bättre att fokusera på det än att fokusera på att vi till slut kom till en gräns.
Ygeman beskriver det som att det varit debattens ytterkanter, den hjärtlösa och den huvudlösa, som fått styra diskursen under en lång tid, och vänder sig starkt mot beskrivningen att Socialdemokraternas migrationspolitik efter 2015 började efterlikna Sverigedemokraternas.
– Sverigedemokraterna vill driva en hjärtlös migrationspolitik. De vill inte släppa in en enda flykting. De ville inte det när vi tog emot få flyktingar, de ville inte det när vi tog emot många flyktingar. Deras mål är noll. Det är en hjärtlös politik.
– Men i andra änden av spektrumet har vi framförallt Centerpartiet, och delvis Vänsterpartiet, som säger “Vi kan ta emot hur många som helst, det spelar ingen roll. Vi behöver inte ge dom bostad, vi behöver inte ge dem arbete, de behöver inte lära sig svenska. Vi kan ta emot hur många som helst.” Det är en huvudlös politik, för du kommer inte kunna ge dem här människorna som kommer till Sverige en vettig chans att komma in i det svenska samhället, och du kommer urgröpa förtroendet för migrationspolitiken.
– Vi ska ta emot människor solidariskt, vi ska leva upp till asylrätten, vi måste också erkänna att det finns uppoffringar och problem med det. Och köra en schysst och ärlig debatt med väljare och människor, precis som vi gör i alla andra frågor.
Nu är du gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagen, men efter valet: skulle du vilja komma tillbaka som minister?
– Jag har ju sagt att beroende på frågan, naturligtvis så är jag intresserad av det, det är ju därför jag är engagerad och har en ledande position inom socialdemokraterna och engagerar mig starkt i valrörelsen. Men ytterst är det regeringsbildaren som ställer frågan och bestämmer om det.
Tiden rinner iväg. Anders Ygeman har många punkter att hinna med idag. Han knäpper sin mörkblå kavaj, tackar för sig och skyndar vidare. En valrörelse väntar.
Text: Harald Tydén och Bodil Keisu
Foto: Harald Tydén
