”Incel” har under de senaste åren blivit ett allt mer känt begrepp, i takt med att ideologin har fått ett allt större genomslag, inte minst på internet. Utöver denna ideologis framväxt, som främst är baserad på att försöka uppehålla traditionella könsroller, kan man också se en trend av minskad prioritet av jämställdhet, främst av unga män. Mot bakgrund av detta är det lätt att undra om detta kan börja rasera den grund till jämställdhet som lagts av tidigare generationer? Vilka orsaker ligger bakom denna nyfunna instabilitet? Vilka risker innebär det? Och hur motverkar vi en negativ trend i jämställdheten?
Just dessa frågor diskuterades under panelsamtalet “Vad vinner männen på ökad jämställdhet? Varför saknar jämställdheten prioritet hos män?” som hölls i Almedalen 28/6 av Fredrika Bremer-förbundet och Kantar Public. Där presenterade Emily Deros (Projektledare och opinionsanalytiker, Kantar Public) resultaten av en undersökning gjord av Kantar Public som visar att 9/10 svenskar anser att jämställdhet är mycket eller ganska viktig, en åsikt båda könen verkar dela i ungefär samma utsträckning. Men när det kommer till att prioritera de viktigaste politiska frågorna är det endast 12% av svenskar som lyfter fram jämställdhet som en av de viktigaste frågorna för dem. I denna prioritering finns den största skillnaden mellan unga kvinnor, där 3/10 anser att jämställdhet är en av de viktigaste politiska frågorna, och unga män, där ca 1/20 anser att jämställdhet är en av de viktigaste frågorna. Under panelsamtalet “Hat mot kvinnor och våldsbejakande extremism” arrangerat av Center mot våldsbejakande extremism 28/6 i Almedalen flaggade man inte bara för ett minskat intresse av jämställdhet, utan att det också att en hotbild målas upp av jämställdheten. Exempelvis menar Sari Römpötti (Senior rådgivare, Center mot våldsbejakande extremism) att ideologin våldsbejakande misogyni, vilket innebär att grunden till den extremistiska rörelsen är kvinnohat, inte bara har uppstått, men också ökar samt att radikaliseringen sker allt tidigare.
Den självklara frågan att ställa sig mot bakgrund av denna utveckling är “varför?”, och på den frågan finns många möjliga svar. Ett sådant kommer Römpötti med. Hon hävdar att många män som dras till manosfären, alltså grupper av mansaktivister online som anser att jämställdheten har gått för långt, gör det i ett försök till remaskulinisering. Det innebär att målar upp en bild av jämställdheten som ett hot och en självbild av att vara soldaterna i kampen mot det, i ett försök att återfinna den maskulinitet de upplever sig ha förlorat. En möjlig förklaring till deras upplevda behov av remaskulinisering kan vara den makt som män förlorat i takt med jämställdhetens framsteg. Under panelsamtalet är dock Jonas Karlsson (Utredare, Ecpat) snabb på att tillägga att även välfungerande män kan vara del av misogynin.
Efter CVEs panelsamtal lyckas jag också få tag på Jonas Trolle (Chef, Center mot våldsbejakande extremism), som villigt ger ett svar på denna svårbesvarade fråga. Han tillägger att mycket extremism ger “enkla förklaringar på svåra frågor”, vilket innebär att grupper som uppfattar sig som under attack, eller förlorar status, gärna pekar på en gemensam fiende (såsom jämställdheten). En uppfattning som sedan ekar tillbaka till en i dessa grupper och forum, något som påeldas av idékorridorerna som internet ofta skapar. Grupperna ser sig ofta som “us against the world”, och upplever att de är en liten, enad trupp som tillsammans slåss mot olika samhällets ondska. Feminismen och jämställdheten är två aspekter som kan målas upp som det monster dessa grupper gemensamt krigar emot, enligt Fredrik Bondestams (Föreståndare, Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet) under Fredrika Bremer och Kantar Publics panelsamtal. Denna uppfattning menar Bondestam kan ha uppstått ur det faktum att unga kvinnor i mindre utsträckning formar om sig själva för att passa in i den manliga blickens form för idealkvinnan. Luis Lineo (Regional sekreterare, Men Engage Europe) tillägger att de traditionellt manliga dragen värderas lägre i samhället, i takt med att jämställdhetsnivåerna blir högre. Detta innebär en svårighet hos vissa män att acceptera jämställdhetsutvecklingen.
Lena Ag (Generaldirektör, Jämställdhetsmyndigheten) tillägger också att vi lever i en polariserad tid, något som eldar på den konservativa motståndsrörelsen. Till detta tillägger Camilla Wagner (Ordförande, Fredrika Bremer-förbundet) att kvinnohatet enar de olika extremistiska ideologierna.
Ett till perspektiv framkommer när jag efter panelsamtalet intervjuar Camilla Wagner. Då tillägger Wagner både att det finns ett bristande intresse för jämställdhet hos män, men också att jämställdhet historiskt har diskuterats endast ur kvinnoperspektivet, och inte ur mansperspektivet. Hon tillägger också att internet har varit en hjälpande hand i uppmålningen av feminismen som ett hot, eftersom den underlättat för exempelvis incels att både sprida sina åsikter samt att skapa gemenskaper baserade på dessa åsikter. Något hon menar innebär att de också kan egga på varandra, vilket innebär att denna misogyni är mer benägen att bli våldsam.
Frågetecknet kring denna utveckling blir bara större när man inser att män faktiskt vinner på jämställdhet. Exempelvis påpekar Bondestam att det finns högre självmordstal och en ökande psykisk ohälsa hos unga män, som resultat av det mansideal som målats upp av icke-jämställdheten. Samtidigt menar Lineo att män är mer indirekt påverkade av bristen på jämställdhet, något som minskar deras engagemang eftersom det inte är något som på samma sätt som för kvinnor konstant förnimmas.
Apropå lösningar framkommer en del olika förslag, exempelvis framhåller Ag, Karlsson och Thörne vikten av goda manliga förebilder som uppvisar en mer hälsosam maskulinitet. Dock finns det en lösning som verkar eka igenom hela diskussionen:att prata om jämställdhet med män. Detta kommer att klarlägga för män att de själva faktiskt förlorar på den rådande samhällsstrukturen, något som enligt Lineo bör ske genom att skapa rum för män att ha dessa diskussioner. Eftersom, som Wagner hävdar, det inte är en fråga som berör endast några grupper, utan att det faktiskt berör alla, samt att allas engagemang krävs för att jämställdhet ska kunna uppnås. En fråga som blir allt mer angelägen, enligt Wagner som lyfter fram det faktum att abort har begränsats eller förbjudits i flera länder på senaste tiden.
Alltså är det svårt att besvara varför detta minskande intresse för jämställdhet och den ökande anti-feminismen har uppstått. Det finns flera möjliga förklaringar, såsom att mäns makt i samhället minskar, och att det är svårt för dem att se deras makt och privilegier rinna genom ens fingrar. Denna makt och dessa privilegier innebär också att man har svårare att känna av den frihet som jämställdhet faktiskt innebär, även för män. Pådrivande faktorer är också tydliga, såsom internets idékorridorer där man endast hör sina egna tankar eka tillbaka, vilket innebär att de inte ifrågasätts. Den röda tråd som binder samman de olika perspektiven och samtalen är dock kravet att tala om jämställdheten, så att män har lättare att se den frihet de vinner genom den. Och om detta inte sker finns risken att icke-jämställdhetens begränsande rollbeskrivningar för män och kvinnor inte bara består, utan att dessa fylls i allt mer, trots det arbete som i generationer har pågått för att sudda ut dem och ge individen agensen att själv fylla dess rader.
Reporter: Valentina Holm
