Den bästa vägen för att öka ungdomars engagemang är genom inspiration och tillgång till möjligheter. Inspiration till att få en insikt kring vad man vill göra, och möjligheter till att faktiskt genomföra dem. Just detta- inspiration och möjligheter- är något som tas upp under Sparkbarkernas seminarium “Ung och entreprenör- hur får vi unga att äga sin framtid?” under Almedalens andra dags eftermiddag. Ett starkt engagemang lyser fram hos de medverkande, bland andra projektledaren för Communicare Cecilia Fjellman och även en representant från Ung Företagsamhet, om hur man lyfter fram dessa två saker hos ungdomar.

Foto: pressbilder, ungforetagsamhet.se
Foto: pressbilder, ungforetagsamhet.se

Under seminariet beskrivs det hur Ung Företagsamhet är en organisation som stöttar ungdomar att driva egna företag, främst på gymnasiet, men också hjälper ungdomar att fortsätta att förverkliga sina drömmar även när gymnasietiden är slut. Genom att bolla idéer, erbjuda breda nätverk och helt enkelt vara ett handfast stöd för ungdomar, så öppnar bokstavligen denna organisation upp dörrar.  Communicare hjälper också unga att uppfylla sina drömmar, både ungdomar som har hoppat av skolan och därmed behöver en väg in i arbetslivet, men också de som redan har starka visioner och vill genomföra dem.

Jag har faktiskt själv drivit ett UF-företag under mitt sista år på gymnasiet, men till skillnad från de “lyckliga” historier man ofta fick höra om företagen under detta år, gick det UF-företag som jag var med i avsevärt dåligt för. Trots detta finns det även en otrolig lärdom utav detta, att vi faktiskt misslyckades. Just det faktum att vi misslyckades ur ett ekonomiskt perspektiv, fick vi också en stark erfarenhet som jag vet att jag kommer ta med mig. Att lyckas hålla humöret uppe när saker och ting går dåligt, och tillsammans i en grupp kunna göra det, kräver oerhört mycket mer energi än när allting rullar på. Dessutom lärde det oss en mängd olika saker om just företagande, som vi antagligen inte hade lärt oss på andra sätt.

Detta fenomen – misslyckande- togs upp under detta seminarium. Hur misslyckanden ofta är skämmiga och pinsamma i det svenska samhället. En paneldebbattör berättar om hur USA i flera avseenden är bättre på detta, då de flesta som lyckats alltid har en eller flera konkurshistorier. I Sverige handlar en framgångssaga om en uppskjutande raket. Men livet är inte en stigande kurva uppåt, eller i alla fall inte för de flesta.

Jag tror att många av oss ungdomar på riktigt är rädda för att misslyckas. Vi vågar inte ta första steget. Får vi inte direkt positiv kritik på något vi gör eller något vi själva tror på, tror vi helt och hållet att vi är sämst på det. Då struntar vi i att syssla med det som vi egentligen tycker är intressant, och istället gör vi något som vi inte kan misslyckas med. Vi vågar inte ta risker. Kanske är detta en anledning till att ungdomsarbetslösheten är hög, för att vi inte vågar gå ut och visa vilka vi är. För att vi inte vågar lämna ut oss till arbetsgivare då rädslan för att nekas är alltför stor.

Detta är också helt förståeligt. Att man inte vågar ta risker. För livet kan vara ett slag i ansiktet. Många gör magplask när de försöker uppfylla sina mål, och förlorar oändligt mycket på köpet. Det är här det stora problemet ligger. Under seminariet diskuteras detta dilemma, nämligen hur man ska hjälpa ungdomar att komma upp på fötter igen efter ett misslyckande. Det talas om hur det är lätt att starta igång någonting, men när en positiv utvecklingskurva plötsligt får ett bakslag, så ger många upp. Även organisationer såsom Ung Företagsamhet och Communicare har problem med detta och under seminariet erkänner de det. De menar att det är här det svåra i att stötta unga företagare ligger. Det är lätt att ge någon nycklarna för att öppna dörren, men det är inte lätt när dörren går i baklås.

Så hur går man vidare från detta? Jag kan bara prata från egen erfarenhet att det enda som fungerar är att man helt enkelt går vidare. Reser sig upp igen och kämpar på. Men ibland är det inte så enkelt, vilket stärker betydelsen av att det krävs säkrare system. System som stöttar när ungdomar- eller vuxna för den delen- misslyckas. Här krävs politiska åtgärder. Skolan måste också bli mer verklighetsförankrad, vi elever måste få se det vi ska lära oss ur ett sammanhang som känns betydelsefullt, just detta var något som Cecilia Fjellman tryckte hårt på. Just det att starta ett UF-företag är en äkta erfarenhet, jämfört med att en hemtenta i företagsekonomi. Om vi lär oss redan i skolan att man får och att vem som helst kan misslyckas, så kommer fler också våga ta klivet ut i vida världen.

Den journalistiska världen bör också ta sitt ansvar- vi måste våga berätta om de historier som inte har varit spikraka. Att våga göra detta skulle medföra att fler ungdomar vågar följa sina drömmar och ta kontroll över sina liv. Vare sig det handlar om att starta företag, spela fotboll, bli sångare, eller kanske journalist, måste vi våga misslyckas. Med äkta inspiration och realistiska möjligheter, vet vi att vi må ha något att förlora- men också oändligt mycket att vinna.

Foto: pressbilder, ungforetagsamhet.se
Foto: pressbilder, ungforetagsamhet.se

 

Fler artiklar