Under tisdagen gick en gärningsman till attack mot Campus Risbergska i Örebro. Dådet är ytterligare ett bevis på Sveriges totala misslyckande att skydda våra ungdomar.
– Den värsta masskjutningen i Sveriges historia, säger statsminister Ulf Kristersson.
Sverige präglas av en pågående våldsspiral med sprängningar och skottlossningar. Någonstans i allt våld som fyller media, så blir man tragiskt nog nästan bedövad. Varje dag är det en ny tragedi som fyller den mediala agendan. Det är sorgligt ur flera aspekter, som förlusten av människoliv och hur unga människor dras in i den kriminella världen. Alltihop talar för det totala misslyckandet som har ägt rum i vårt samhälle.
Sverige har misslyckats med att skydda våra ungdomar. Under tisdagen skedde det som inte får hända, en skolskjutning på Campus Risbergska i Örebro. Skolan ska vara en trygg plats för lärande, oavsett om det är grundskola, gymnasium eller komvux. Den misstänkte skytten tros vara i 35-årsåldern och vara avliden, enligt SVT.
Skolorna är utbildade inom PDV
Jag spenderade min tisdagskväll med att följa rapporteringen om tragedin i Örebro, dels för att försöka förstå vad det var som hade hänt, men också för att försöka ta in det. Det kom nog som en chock för hela Sverige. Under min läsning av artiklarna så fick jag reda på att skolorna är utbildade inom PDV (pågående dödligt våld). Min spontana tanke var hur absurt det är. Våldet har alltså nått en nivå där skolorna utbildas i att kunna hantera den här typen av attacker. Å andra sidan lever vi i ett samhälle där det bevisligen behövs.
– Den värsta masskjutningen i Sveriges historia, sade Sveriges statsminister Ulf Kristersson under en presskonferens under tisdagskvällen.
Man har ju läst om förfärliga skolskjutningar som har inträffat i USA, och jag vet inte om det är någon slags skyddsmekanism, för tragedin är ju densamma oavsett om det är på hemmaplan eller någon annanstans, men då har man ändå kunnat ha en form av distans till det. Ja, det är privilegierat att kunna tänka “det har inte hänt i Sverige”, men nu har det ju hänt även på vår egen hemmaplan.
Skolskjutningen i Örebro är inte heller den första i modern tid. Den 22 oktober 2015 gick en man till attack på grundskolan Kronan i Trollhättan. Jag slussades tillbaka till den där mörka oktoberdagen när jag läste om attacken i Örebro. Min mamma brukar säga att hon minns exakt var hon var när World Trade Center föll, likaså när Palme blev skjuten. Jag tror att tisdagens attack kommer att bli ett sådant ögonblick där vi minns exakt var vi befann oss när nyheten kom.
Ett misslyckande att skydda våra ungdomar
Unga rekryteras till kriminella nätverk, många mister sina liv i skottlossningar och bara i år har ungefär ett 30-tal explosioner inträffat. Under tisdagen miste människor sina liv under en skolskjutning. Vad talar allt det här för? Sverige har misslyckats totalt med att skydda våra ungdomar.
Som ung tjej är jag rädd för att gå hem när det är mörkt ute. Man har en ständig känsla av att behöva se sig över axeln, för att se om man är förföljd. Det är sorgligt hur samhället har utvecklat sig. Att vara rädd att råka hamna i korselden, att vara på fel plats vid fel tillfälle.
Vi läser i media om folk som mist sina liv till följd av just detta, att vara på fel plats vid fel tillfälle. Det är inte normalt, över huvud taget. Men på något sätt så känns det som att man har blivit bedövad. Det sorgliga är att när det sker en skottlossning, eller sprängning så tänker jag inte längre “Har det verkligen hänt?” utan istället ”Var har det hänt?”.
Men med tisdagens skolskjutning så skedde det ett skifte hos mig, kroppen gick in i ett slags chocktillstånd. Det ska inte få hända, men ändå har det hänt. Jag har ingen lösning på problemet. Jag vet inte vem jag ska rikta pekpinnen emot, men jag vet att ingenting av det här är normalt.
Unga människor ska inte dras in i kriminella miljöer, barn ska inte döda barn. Tjejer ska kunna gå ut på kvällen utan att känna rädsla att bli förföljda. Skolan ska vara en trygg plats, men under tisdagen gick saker och ting snett. Gör om gör rätt, Sverige.
Reporter
Jonna Ekström, Ung Press
