29 juni 2014
Längs med Cramérgatan löper en lång slinga av presstält. Bakom de presstält som står på mittemot universitetet finns ytterligare några. Platsen och åtkomsten av dessa tält gav mig känslan att de var smått undangömda och att deras existens lätt kunde glömmas bort. Detta var säkert inte syftet men placeringen var olycklig. I ett av dem skulle RNS (Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle) hålla en föreläsning om narkotikapolitik. De propagerar för en restriktiv sådan. Han menade att läget i Sverige var bra sett relativt till resten av världen.
– ”Partierna är hyggligt överens om en restriktiv narkotikapolitik”, förklarade nöjt Staffan Hübinette, tidigare vice ordförande.
En bit in på föreläsningen började det regna kraftigt, smattret mot taket på det lilla vita presenningstältet blev så intensivt att de till slut var tvungna att höja högtalarna. Vi satt trångt men inte obekvämt. Det var en blandad skara av unga såväl som äldre, där fanns även en hel del medlemmar från KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället) som då och då nickade instämmande till det som sades.
De tidigare vice ordföranden fortsatte – i ett mer oroat tonläge – och lyfte fram hur glappet i kommunikation mellan skola och socialtjänst måste tätas för att förstärka samarbete. Förstärkt samarbete innebär bättre omhändertagande av de som råkar i problem med narkotika.
Utöver detta förklarade han att debatten kring narkotikapolitik här hos oss drivs av händelser runt om i världen. Dels har legaliseringen i Uruguay påverkat, men utvecklingen av narkotikapolitiken i Colorado, USA, har skapat störst uppmärksamhet.
– ”Det får ringar på vattnet ut i världen”, sade han och menade att utvecklingen spiller över på resten av världen.
Han lyfte fram hur ungdomsförbunden Luf och Cuf:s åsikter förändrats kring narkotikapolitiken och anser den nuvarande förbudspolitiken ett misslyckande från ”stenåldern”.
Tillsammans med sin kollega Per Johansson, generalsekreterare RNS, nämnde han även att FN:s Drogkonvention riskerade att tappa i kraft om större länder börjar släppa på sina tyglar – sanktioner skulle helt enkelt inte bita. Vad innebär det här för unga då? Ja, även om alla världens länder inte enas kring ett förbud så kan den enskilde ju alltid neka om den så önskar. Uttryck likt det Staffan sa till sin dotter i en anekdot han berättade där hon blivit erbjuden droger och bett om råd:
– ”Säg bara att det inte är din grej.”
Det är ju klart att man ska stå på sig. Att RNS sedan gärna ser den restriktiva narkotikapolitiken kräva straff vid sidan omhändertagande och hjälp då unga stöter på problem med droger – för att lära konsekvenstänkande – är ett fråga i vilken åsikter kan skiljas i.
Nåväl, klart är att narkotikapolitiken är på väg att förändras i världen, kanske även i Sverige. Men Staffan Hübinettes önskan att se detta vara den första fråga som lyfts av partiledarna i deras tal under Almedalsveckan lär inte slå igenom – men kul hade det väl varit om så skedde.
