Fler och fler unga känner att livet är hopplöst och att det inte finns någon mening med att göra någonting och i folkmun brukar vi kalla det för psykisk ohälsa. Det är ett problem som blivit mer och mer utbrett under de senaste åren och antalet unga som lider av psykisk ohälsa blir bara fler och fler. Även på Bokmässan är det ett ämne som lyfts i såväl seminarieprogrammet som i de olika utställarnas egna program för mässan. Jag tycker självklart att det är bra att det blir mindre och mindre tabubelagt att prata om psykisk ohälsa, men jag ser ett stort problem med den debatt som förs idag.
Något som alla samtal, diskussioner och debatter har gemensamt är att det är ett så enormt stort fokus på själva samtalet. Här på Bokmässan prioriteras dyra psykologer, sköna fåtöljer och lyxigt fika, det i sig behöver inte vara fel men det känns som att man glömmer bort lite vad samtalsämnet faktiskt handlar om. Det handlar om alla de unga som varje dag mår dåligt och som med en klump i magen går till skolan trots att alla celler i kroppen säger emot. Det är vad fokuset borde ligga på och inte om det finns mjölk till kaffet.
Att flytta fokus från samtal om att det finns unga som mår dåligt, till att faktiskt prata om hur unga ska må bättre är viktigt. Och att flytta fokus från att prata om hur unga ska må bättre, till att faktiskt göra något för att unga ska må bättre är ännu viktigare. Vi måste lära oss att gå från ord till handling för det är vi skyldiga de unga som varje dag känner att livet inte är värt att leva.
Problemet är inte att vi pratar om klimatet, utan problemet ligger i att klimatdebatten prioriteras före att prata om hur unga i Sverige faktiskt mår.
“Klimathotet är vår tids största utmaning” är ett slitet uttryck som inte alltför sällan dominerar samhällsdebatten. Att det finns problem med klimatet är de flesta överens om, och sedan finns det en del meningsskiljaktigheter om huruvida vi har 50 år kvar att leva eller om jorden går under 2021. Problemet är inte att vi pratar om klimatet, utan problemet ligger i att klimatdebatten prioriteras före att prata om hur unga i Sverige faktiskt mår. Vill vi lösa problemen med klimatet så kan vi inte börja i fel ände. Vi måste börja med att se till att det finns en befolkning på vår planet som mår bra. Vad är det annars för ide med att lösa klimathotet om människorna ändå mår dåligt?
Vi måste släppa fokus från lyxiga seminarium och “klimatkvällar” på Konserthuset i Göteborg, till att faktiskt göra något åt alla de unga som känner att livet inte är värt och leva. Tro det eller ej, men det arbetet behöver börja i skolan för det är där majoriteten av landets unga spenderar stora delar av sina liv. Lärarna behöver lära sig att se eleverna, att vara på plats där mobbningen sker och framförallt så behöver skolan som institution lägga tid på att bli en trygg punkt i ungas liv istället för en börda som det är för många.
Jag skulle vilja avsluta med att säga en sak till dig som läser det här och som känner igen dig i den beskrivning av unga som mår dåligt, och det är att du är inte ensam. Siffrorna från Folkhälsomyndigheten visar att det bara blir fler och fler unga som lider av psykisk ohälsa, men bara för att dem bli fler betyder det inte att det är försent.
Tillsammans kan vi vända trenden och skapa en värld och ett samhälle som präglas av tolerans, medmänsklighet och gemenskap. Ett samhälle utan psykisk ohälsa. Då kan inte prioriteringen vara mjölken till kaffet, på seminariet med rubriken “Varför mår unga dåligt”. Vi vet att unga mår dåligt, så det vi behöver göra nu är att se till att vi vänder trenden. Vi behöver skapa ett samhälle fritt från psykisk ohälsa. Det är ingen omöjlig uppgift. Vi behöver byta fokus, vi behöver utveckla våra tankesätt och vår handlingskraft behöver bli större för är vi inte alla ganska rådande överens om att kaffe faktiskt smakar bättre utan mjölk?
