I år firar den svenska tryckfrihetsförordningen 250 år, hundratals år av frihet, men också en kontinuerlig kamp för upprätthållande av densamma. Censurering och tryckfrihetsåtal har åtföljt åsiktsfriheten, och ämnet är lika aktuellt idag.
Under bokmässan i Göteborg hölls seminariet ”Farliga böcker – litteratur inför rätta under 250 år”, där pratar Ulrika Knutson om hur censurering skett kontinuerligt i Sverige sedan tryckfrihetslagen konstituerades. Hon ger en grundlig bakgrund till historien bakom tryckfriheten och vilken roll den kom att ha spelat i Sverige under århundradena.
Knutson berättar i sin föreläsning om hur några av Sveriges, vad vi anser idag, allra största författare blev censurerade och i vissa fall även bestraffade för deras yttranden. Dessa yttranden som allra oftast berörde ämnen som då ansågs vara kontroversiella och känsliga, så som politik, religion, sexuella friheter och erotik. Hon beskriver att när tryckfrihetslagen formades var den tänkt för den redan intellektuella eliten, och att den aldrig var ämnad, och aldrig hade varit anpassad för, de som stod utanför den. Detta ledde till att censurering blev någonting aktuellt och vanligt efter tryckfrihetsförordningen skapades år 1766. Det fanns en rätt åsikt, och man skulle inte våga sig utanför den.
Även in i 60-talets Sverige föregick censurering och åtstramande av tryckfriheten genom bland annat rättsliga fall, vilket man till exempel kan se i tryckfrihetsåtalet av ”Märit”, författad av Ing-Marie Eriksson. Knutson är dock noggrann med att poängtera ut att censurering aldrig riktigt är över, och det vill säga inte heller idag.
Hon avslutar med att säga att juridiken och lagar inte kan döma och kritiskt granska konst och konstnärskap, och att detta är något vi aldrig bör låta oss bli hämmade av.
Text: Tiffany Fahlnaes, Skoltidningen Hvitsnurran
Göteborg, 2016
