Journalisterna Alma och Cecilia om branschens framtid: “Osäkert om man ska fortsätta satsa”

Alma och Cecilia är båda unga yrkesverksamma journalister. 

– Det är många människor och arbetsplatserna blir färre och färre. Mediehus vill, och behöver, spara mer. Folk skriker efter kompetens med stort K. Konkurrensen är ju sinnessjuk, säger Cecilia Aspegren.

Arbetsmarknaden och framtiden ser mörk ut för journalister, inte minst för nyutexaminerade journalister. Ung Press utfärdade en enkät till unga journalister där vi fick 127 respondenter. 92,2 procent av dessa svarade att de känner oro över arbetsmarknaden. Två av respondenterna i enkäten är Cecilia Aspegren från Stockholm och Alma Andersson Feldtman från Malmö, som båda är utbildade journalister.

Cecilia arbetar heltid på en nyhetssajt och Alma är mellan jobb då hon precis avslutat sitt fyra månaders vikariat på SVTs lokala nyheter i Jämtland. Till sommaren ska hon vara på radion i Kalmar. Hon har sin familj i Malmö och berättar att det kan vara tufft att lämna sin trygghet för att flytta.

– Det är ganska långt att flytta för ett jobb. Jag kan tänka mig att göra det igen, men det är ju en uppoffring att lämna sin trygghet här hemma med alla sociala nätverk. Det är påfrestande på ett annat sätt. Det är svårt att känna att det är helt värt det när jag har mitt liv här, säger Alma.

Alma säger även att hon känner oro över att inte få fast anställning.

– Det känns som att det är osäkert om man ska fortsätta satsa på yrket. Jag har ställt in mig på att det kanske inte blir så. Det känns som att det kan gå att leva på om man kan tänka sig att flytta runt och leva på vikariat, säger Alma.

“Dog-eat-dog-world”

Både Cecilia och Alma känner att de hade kunnat tänka sig att byta bransch på grund av arbetsmarknadens osäkra framtid. 

– Vilken bransch du än ger dig in i medföljer det en viss press, prestationskrav och tempo, vad det nu kan vara. Men journalistiken är speciell. Det är nästan som att jämföra med McDonalds i tempo på många redaktioner, med krav på att prestera mycket och av kvalitet på en gång. Du ska ha åtta armar som en bläckfisk och du ska vara kunnig om mycket. Det ihop med stressen, tempot, mot alla odds och oavsett vad ska man alltid vara hungrig, säger Cecilia och fortsätter:

– Sen ska man ska blint tacka ja till svåra arbetstider och långa pass. Sticka ut på uppdrag som kräver tid och planering och energi. Man ska svälja det och också vara okej med lönerna som de ser ut nu. Det är det som får mig att känna att jag absolut hade kunnat tänka mig att byta bransch på grund av att det är så ”dog-eat-dog-world” i journalistiken, säger Cecilia.

Alma kan tänka sig fortsätta vikariera, men gärna närmare sin hemort. 

– Jag tror att det är det jag kommer att få byta bransch. Jag får se hur det går med vikariatsletandet. Nu är jag inte så sugen på att flytta, jag känner att jag har gjort det och bott så långt bort. Jag kan tänka mig att göra ett vik som är närmare, så jag slipper flytta så långt. Men om det fortfarande krävs så långa flyttar tror jag att jag kommer satsa på något annat, säger Alma.

Framtiden

Alma och Cecilia har blandade tankar kring branschens framtid. De ser att mediehusen kommer få bättre kvalitet, men att konkurrensen bland journalister är stenhård. 

– Rent arbetsmarknadsmässigt kommer det att fortsätta bli svårare. Det är många människor och arbetsplatserna blir färre och färre, mediehus behöver spara mer pengar. Folk skriker efter kompetens med stort K. Konkurrensen är ju sinnessjuk. Vi är många utbildade, det är vad det är. Det är lite för många munnar att mätta på ett sätt. Ur det perspektivet har jag väl lite halvdunkel syn på det, säger Cecilia. Hon fortsätter:

– När det kommer till det journalistiska hantverket ser jag det som ljust, på grund av att redaktionerna och mediehusen vill ha kvalitet. I kampen mot desinformation och AI blir det viktigare att ha källkritiska, kunniga, modiga och sanningstalande journalister. Där tror jag absolut att framtiden är ljus, säger Cecilia Aspegren.

Alma är inte säker på om hon jobbar som journalist länge till. 

– Jag tycker att det är svårt att säga. Jag tror att jag inte såg på det lika ljust när jag tog examen. Det var så osäkert vad vi hade fått höra från klassen som hade gått före oss, det var jättemånga som inte hade jobb. Det känns som att det är många från min klass som har fått vikariat och jobbar som vikarier nu, säger Alma och fortsätter: 

– Det känns ändå lovande på något sätt. Men det är det här med uppoffringar som inte känns bra, som långa flyttar för ett vikariat. Det känns som att det kommer att ta lång tid innan man är aktuell för en fast tjänst. Jag tror inte att det är det här jag kommer att göra om två år. Kanske två år, men tre i alla fall tror jag inte, säger Alma Andersson Feldtman.