Det är betydligt kyligare idag och otrevligare att vara utomhus. Passande nog fann jag mig med en inbjudan till ett lunchseminarium som Sveriges Radio skulle hålla om press- och yttrandefrihet. Fallet Snowden hette det.
Paul Johnson, redaktionschef The Guardian (den tidning som var först att rapportera de läckta uppgifterna), berättade om avslöjandet och dess konsekvenser. På ett komiskt sätt lade han fram hur det skrämmande faktum att USA och Storbritannien kapar internettrafik och övervakar världen – såväl som varandra – och den bisarra historia som följde med på vägen till avslöjandet.
– ”De ombads gå till det här specifika hotellet och ställa sig i foajén bredvid någon uppstoppad alligator och hålla utkik efter en man med en rubikskub”, så förklarade Johnson hur första mötet med Snowden hade gått till.
Han fortsatte med att berätta om hur både FBI och MI5 hade uppmanat The Guardian att stoppa publiceringen av uppgifterna och sedan krävt att datorerna med materialet skulle omhändertas eller förstöras. Det senare genomfördes tidigt på morgonen i en hotellkällare under uppsyn av agenter. En symbolisk gest menade han i och med att redaktionen hade kopior, men han sade även att de gjorde det för att skydda sig själva från en eventuell rättegång. Paul Johnson kommenterade underrättelsetjänsternas agerande:
– ”Retrospektiv förstod vi att det handlade om pinsamhet inte nödvändigtvis nationell säkerhet.”
Han menar att vi lever under övervakningens gyllene era. Att stater väljer att stoppa något från publicering för att det är pinsamt hellre än att respektera pressfriheten känns ju väldigt snurrigt. Och kanske gäller detta även för oss här i Sverige?
– ”Svenska åklagare har en tendens att storma in på nyhetsredaktioner med husrannsakan väldigt ofta. De gör det i Sverige om ni inte visste det.”
Detta upplyste Fredrik Laurin, journalist SVT. Han menade att Uppdrag Granskning åtagit samtliga säkerhetsåtgärder de kunnat i samband med publicering av uppgifterna – så till den grad att de gjorde detta från Brasilien.
Hur lätt och den arrogans med vilken FRA (Försvarets Radio Anstalt) viftat bort kravet på en allmän utredning av deras avslöjade nära samarbete med NSA (National Security Agency) menade Laurin beror på en ovilja från de större partierna i riksdagen.
– ”Det föreligger en ohelig allians mellan Socialdemokraterna och Moderaterna i denna fråga.”
*****
Efter seminariet träffade jag Moe Thway från Generation Wave, ett ungdomsaktivistnätverk från Burma. I och med hans erfarenhet om förtryck mot press- och yttrandefrihet frågade jag honom om vad han kände över denna arrogans.
Thway talade om det realpolitiska dilemma FRA står inför och att det är svårt att bedöma situationen. Men han menade att det är både skamligt och ett brott mot mänskliga rättigheter. Han tillade:
– ”Det bästa vi kan göra är att vara transparenta gentemot alla, inga hemligheter, inga lögner. Då skulle det inte finnas något svek.”
Jag frågade honom om hur han skulle reagera om han vore ung i Sverige:
– ”Transparens och även demokrati är inte något som vi bara kan få och sedan behålla. Det är något vi måste utöva. Så angående transparens bör vi aldrig nöja oss. Vi kan inte säga: Okej, vi har denna mängd av transparens, vi kan vara nöjda. Nej! Vi kan inte göra så. Vi måste ställa frågor, varje dag i vår vardag. Så vi får mer och mer öppenhet.”
Så tänk på det: demokrati är inte något vi får och sedan bara har, det är något som vi måste värna om.
(Alla citat är översatta från engelska av författaren)
