En vision om det svenska modets hållbara framtid

När den unga designern Louise Linderoth som precis visat sin avgångskollektion från Borås Textilhögskola får den frågan undrar hon med ett skratt om den ens finns. Hon tycker att det inhemska utbudet och kulturen när det kommer till mode i Sverige är begränsad och mest centrerad kring fast fashion. Borås, som har en lång modehistoria, är ett exempel på var denna kultur skulle kunna bli återupplivad. Linderoth berättar att det finns företag som tillverkar något så nischat som jeansnitar i den lilla staden. Skulle kontakten mellan produktion och konsumtion kunna återupptas med lokala fabriker som de vi redan ser i Borås? Dessa fabriker skulle iallafall skapa fler jobb och reducera transportutsläpp. Som Linderoth och flera andra från Textilhögskolan säger är ett hållbart modesystem dock inte komplett med endast hållbar produktion. Produktion är aldrig hållbar i sig själv eftersom konsumtion alltid har någon form av miljöpåverkan. Jonatan Nilsson som också visat sin avgångskollektion från Textilhögskolan sätter ord på detta när han säger att vi måste konsumera så lite som möjligt: kombinera ”hållbar” produktion med att byta ut trend mot tidlösa designer och bara köpa det man verkligen behöver.

Den 20-åriga designern Nelly Skogs märke Imaskopi har en lovande formel för hållbarhet; hon berättar att hon lokalt producerar plagg i små mängder eftersom hon virkar och stickar allt själv. Modellerna som kommer ner för den vita catwalken till en svensk dikt bär plagg där Skog experimenterar med själva textilens uppbyggnad så att den samspelar med plaggets design. Stickat kan också vara en del av det svenska modets hållbara framtid, speciellt om garnet också är tillverkat i Sverige, eftersom det är en del av den svenska slöjdkulturen och kan bytas ut mot snabb konsumtion samtidigt som den lokaliserar produktion. Kontakten mellan produktion och konsumtion återskapas när konsumenten förstår hur kläderna är tillverkade. Alla kan lära sig sticka och virka, till skillnad från sömnad som kräver en dyr maskin är detta hantverk också mer ekonomiskt tillgängligt. 

En undersökning gjord av Sifo 2020 för GodEl kom fram till att svenskars klimatångest ökar. Ökad efterfrågan på hållbara produkter i takt med denna ökade klimatångest har gjort att många hållbara företag som för tio år sen inte kunde gå runt ekonomiskt nu gör det. Men den moderna konsumenten med klimatångest nöjer sig i många fall med greenwashing. Och när företag gömmer information om hur plaggen är tillverkade helt, hur mycket ansvar kan läggas på konsumenten? Konsumenten bär till viss del ansvar för vilket klimatavtryck produkten de konsumerar har, men Linderoth, Nilsson och Xin drar slutsatsen att ny lagstiftning som reglerar den fria marknaden är lösningen. I Louise Xins panelsamtal under Stockholm fashion week belyser hon den globala modeindustrins problem med mänskliga rättigheter samt hållbarhet och menar att om vi vill förändra detta behöver vi gå från roten av problemet, systemet. Oreglerad kapitalism är ett problem för Sverige och världen; då tvångsarbete och kemiska textilbehandlingar som får tygerna att inta vackra färger men också fiskarna i Bangladeshs vatten att inta ett nytt kön är ett det billigaste alternativet kommer de alltid att bli valda över mer hållbara alternativ.