En dag för eller utan pressfrihet i Sverige?

Idag, den 3:e maj, infaller Pressfrihetens dag. Dagen då vi hyllar och hedrar uppoffringar som gjorts i pressfrihetens namn runt om i världen. Under min väntan på denna dag och ju närmare den har kommit, desto mer har jag funderat över vad vi egentligen firar, vad som gör pressfrihetens dag så viktig och hur våra liv hade sett ut i ett Sverige utan pressfrihet.

Pressfriheten inkluderas i tryckfrihetsförordningen, som tillsammans med yttrandefrihetsgrundlagen ingår i Sveriges grundlagar. Genom tryckfrihetsförordningen får vi möjligheten att fritt ge ut böcker, tidningar eller andra tryckta skrifter utan censur. 

I tryckfrihetsförordningen ingår även offentlighetsprincipen, som gör det möjligt för alla att ta del av offentliga handlingar och granska våra makthavare. Yttrandefrihetsgrundlagen förser oss rätten att sända radio, tv, publicera texter, bilder eller filmer på internet. De två grundlagarna beskrivs av Sveriges Riksdag som ett skydd för våra yttrande- och åsiktsfriheter, vilket indirekt säger att utan dem skulle den svenska befolkningens rättigheter till att fritt ha åsikter och uttrycka sig vara utan beskydd.

Att rättigheter för fritt yttrande och pressfrihet ingår i våra grundlagar kan vara anledningen till att vi kanske tar dem för givet, men faktum är att det inte är en självklarhet runt om i världen. Enligt mätningen från 2023, som gjordes av Reportrar utan gränser (RSF), kan pressfriheten betraktas befinna sig i en “bra situation” i endast 4,4% av de 180 länder som ingick i mätningen. I 24,4% av länderna, ansågs situationen för pressfriheten vara “tillfredsställande”, medan det rådde en “problematisk situation”, “svår situation” eller “mycket allvarlig situation” för pressfriheten i 71,1% av dem. 

Det visade sig även i mätningen från RSF att Sverige hade fallit i sin placering på indexen för pressfrihet, från rankad trea till en fjärde plats. Att rankas som fyra i världen kan fortfarande betraktas som positivt, däremot är det oroväckande att falla i placeringen. Sveriges fjärde plats på pressfrihetsindexen ger oss en större anledning till att förstå hur våra liv skulle se ut utan pressfriheten, för att sedan kunna greppa vikten av att fira och kämpa för den rättigheten.  

Ett tydligt och konkret exempel på hur ett Sverige utan pressfrihet eller yttrandefrihet skulle påverka vår vardag, är hur vårt användande av sociala medier skulle se annorlunda ut. Det är även värt att ställa sig frågan om tillgången till sociala medier ens skulle finnas. Med största sannolikhet skulle allt behöva granskas och godkännas av Sveriges makthavare innan det skulle kunna publiceras. Det gäller inte bara bilder eller videor på sociala medier utan även andra former av publikationer. 

Makthavare skulle ha möjlighet att begränsa, filtrera och censurera publicerandet och spridningen av det fria ordet, för både journalister och privatpersoner. Det innebär i sin tur en begränsning av det fria ordet eftersom din rätt till att yttra det och dela med dig av det skulle behöva kompromissa med statens intressen. Att begränsa det fria ordet och spridningen av det, skulle även kunna innebära potentiella straff för de som inte håller med eller uttrycker motstånd. 

Tryckfrihetsförordningen i våra grundlagar ger oss möjligheten till att ta del av offentliga handlingar. Utan den eller någon pressfrihet skulle det inte vara möjligt att granska och ifrågasätta makthavare i Sverige. Att personer i beslutsfattande positioner i landet inte skulle kunna granskas ger upphov till korruption, spridning av misinformation och även att staten skulle kunna vinkla alla uppgifter till sin fördel. 

Om både möjligheten och rättigheten för att få granska och ifrågasätta landets beslutstagare skulle försvinna, berövas vi även på Sveriges demokratiska anda. I ett demokratiskt land ska medborgare få uttrycka och tycka fritt, man ska även få vara delaktig i hur landet ska styras. Det gör tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen till grundpelare i den svenska demokratin där makten utgår från folket.

Alltså skulle en dag utan pressfrihet i Sverige inte gå förbi obemärkt. Att förlora pressfriheten skulle även kunna innebära att förlora det demokratiska samhället och rättigheterna som demokratin förser oss med. En förlust av demokratin i Sverige och vad det skulle innebära, är varken något vi vill uppleva eller vill tro är möjligt. Det är däremot en risk om vi inte värnar om vår placering på pressfrihetsindexen och låter vår den sjunka ännu lägre, trots skyddet från tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagens. Vår pressfrihet är minst sagt viktig, något vi bör värdera och fira alla dagar på året, men speciellt den 3:e maj. 

Källor: Riksdagen och Reportrar utan gränser