www.politik.in2pic.com
På Almedalsveckans näst sista dag – Folkpartiets – har Visby redan börjat dräneras på folk och det är också därför Jan Björklund lägger sitt tal redan klockan 13. När jag kommer ner till Almedalen står stora scenen tom. Inget förband. Inget inledande tal. Istället dunkar sommardängorna Summer och Rather Be ur högtalarna. Har arrangörerna varit ute för sent, eller är det en strategi för att locka förstagångsväljare? Den frågan lär vi inte få svar på. På det stora tifot bakom talarstolen står det inte längre ”liberalerna” eller ”folkpartiet” hundratals gånger med pyttiga gemener som tidigare år. Nej, i år täcks det av ett tydligt budskap: ”FEMINISM UTAN SOCIALISM”.
Björklund ägnar nämligen nästan hela sitt tal åt att utförligt och nyanserat (för det gillar han ju) förklara hur feminism och liberalism går ihop. Han börjar i en svunnen tid och förklarar att det var liberaler som drev igenom kvinnlig rösträtt, slopad sambeskattning, utbyggd barnomsorg och en första pappamånad. Därefter förklarar han att Folkpartiet nu vill införa en tredje pappamånad, skärpa straffen för våldsbrott i hemmet och, till skillnad från de rödgrönrosa, behålla rut-avdraget. Han erkänner att det finns maktstrukturer i samhället men menar att socialism inte är lösningen.
Björklund talar sig även varm för tillväxt och hävdar att det är nödvändigt för att vi ska ha råd bygga ut välfärden och förbättra miljön. Grekland, menar han, är ett exempel på hur det kan gå om man inte har någon. Han säger uttryckligen att löneskillnader är något bra och vill följaktligen införa helt nya yrken som förstelärare, förste förskollärare och sjuksköterskespecialister. Dessa yrken ska kräva längre utbildning och få väsentligt högre lön. Sist men inte minst – ordet ni alla har väntat på – tar Jan Björklund också upp flumskolan. Björklund menar att det är dags att vi gör upp med den anti-pluggkultur som finns i Sverige och skapar en strängare skola där lärarna har större makt. Även detta menar han är en feministisk åtgärd eftersom det är pojkarna – de som skolkar mest och har mest försenade ankomster, och således också lägre betyg – som drabbas hårdast av flumskolan.
Björklund ägnar också stora delar av talet åt att göra det som han är bäst på – att dissa oppositionen och deras politik. Inte ett enda parti utom allianspartierna själva undkommer sleven. Här följer tre utdrag från talet där Björklund bashar bäst:
#3: ”Jimmie Åkesson, ska vi ha mångfald eller enfald?”
#2: ”Jag tycker att Gustav Fridolin borde spela huvudrollen i den nya filmen Pojken med guldbyxorna, så bra är han på att lova allt åt alla.”
#1: ”Vi är inte emot vinster i välfärden – vi är emot vänstern i välfärden.”
Frågan är varför inte Janne sadlar om till rappare och börjar battla. Han tycker ju att man ska satsa på det man brinner för.
Plus:
- Sammantaget var det ett ganska ideologiskt tal med mycket patos, och ett tag lät det faktiskt som att det var han – och inte Reinfeldt – som var statsminister.
- Han lyckas underbygga sin tes att feminism går ihop med liberalism så utförligt och nyanserat så att han når ända upp till A-nivå.
- Han är väldigt tydlig med vad han tycker – exempelvis att löneskillnader är bra. Modigt.
Minus:
- En gång under talet halkar han ner i plånbokspolitikens dike, men han tar sig snabbt upp igen innan de rynkade ögonbrynen är ett faktum.
- Han påstår att tillväxt behövs för att förbättra miljön. På stenåldern när vi inte hade någon tillväxt var ju miljön jättebra.
- Han försöker dissa Gudrun Schymans ekonomiska politik med den redan så uttjatade punchlinen att hon bränner pengarna istället. Så 2010.
Björklund erkänner att Folkpartiet och Alliansen har det tufft just nu. Men enligt Björklund själv brukar Folkpartiet vara bra på att spurta, och han är noga med att poängtera att inget parti har en enda röst innan vallokalerna öppnar sina dörrar. Ska Folkpartiet nå den framgång alla liberaler trånar efter, eller kommer fiaskot bli ett faktum? Det får vi se i nästa avsnitt av ”Vem vill bli minister?” den 14 september. Tills dess får ni ha en trevlig valrörelse, och vi på redaktionen tackar för oss.
