Nästan varje sommar jag kan minnas har jag och min familj tillbringat på Gotland, som så kallade sommargotlänningar. Redan som barn fick jag lära mig att spara på vattnet.
Det innebar inga långa duschar, aldrig låta kranen rinna för att få kallt vatten, istället ställde vi en flaska i kylen. Under somrarna har vi spelat fotboll och kubb på en torr och gul gräsmatta, allt för att underlätta för bonden som sköter åkern intill huset, som behöver vattnet mer än vi behöver en fin gräsmatta. Vattensparande var alltid en självklarhet under veckorna vi spenderade här på ön. Jag minns när jag, som liten, skällde ut mina föräldrar om de råkade låta vattnet stå på när de borstade tänderna. I lågstadiet visade min lärare oss exakt hur mycket vatten som går åt till en enda dusch, en lektion som verkligen fastnat i mitt medvetande.
Det där engagerade, om än kanske irriterande, barnet har vaknat till liv igen – den här gången under min första bevakning av Almedalsveckan med Ung Media. Jag är inte längre bara här som dagsbesökare från sommarstugan en timme söderut, utan som delaktig i något större.
Två morgnar i rad har sms från Region Gotland landat i mobilen. Budskapet är tydligt: “Vattenbristen är akut, och det förbrukas allt för mycket dricksvatten helt i onödan”. Men varför är situationen så allvarlig just här?
Redan i vintras skrev Länsstyrelsen Gotland att det fanns en risk att sommaren skulle bli exceptionellt svår. Fjolårets höst såg nämligen den lägsta nederbörden på över 60 år, enligt Länsstyrelsen. Sedan mars i år råder därför ett bevattningsförbud på hela ön. Gotlänningarna själva är vana vid och duktiga på att hushålla med vattnet, men när fastlänningarna kommer på besök, ofta med ovana att förbruka mycket vatten, kan läget snabbt förvärras.
Egentligen borde vi nog alla bli bättre på att spara vatten, oavsett var i landet vi bor. Istorstäder som Stockholm känns det inte lika akut, är vattenbristen på Gotland ett återkommande och verkligt hot för lokalbefolkningen, men även vi som gör kortare vistelser på ön.
Det hela beror på önsunika geografiska förutsättning. Gotlands kända kalksten, som utgör majoriteten av öns jordmassa, har en baksida: den släpper igenom vatten så dåligt att grundvattenmagasinen inte fylls på igen i den takten som de borde. I stället avdunstar mycket av regnvattnet innan det ens hinner ner i marken.
En annan sak som skiljer Gotland från fastlandet är smaken på dricksvattnet, som togs upp av tidigare års redaktionsmedlemmar redan på introduktionsmötet vi hade inför vår vistelse på ön. Till skillnad från Mälarens utsökta vatten smakar kranvattnet här markant av kalk, och jag upplever att just den smaken ökat under veckan. För många, även mig själv, kan den annorlunda smaken upplevas som obehaglig och äcklig. Den mineralrika smaken är ett resultat av kalkstenen som genomsyrar öns geologi, samma stensort som gör det svårt för grundvattnet att samlas ochpåverkar också smaken i kranen. Utöver det att du så klart inte får spola för att få det kallt, blir kranvatten-upplevelsen med andra ord helt annorlunda från den vi är vana vid. Det kommer som en påminnelse i varje klunk om att vatten, särskilt gott sådant, inte är något man bara kan ta för givet här!
Regionen har till och med uppmanat boende och besökare att byta ut morgonduschen mot ett dopp i havet. Ovannämnda sms från Region Gotland nämner även att utöver att duscha kortare, kan ett bad i havet vara ett alternativt sätt att tvätta sig under rådande vattenbrist. Där får vi ett konkret exempel på hur allvarlig situationen är när en region föreslår att vi bör kunna tänka oss avstå från att använda kranvattnet till något så vardagligt som att tvätta oss. Ett dopp i havet, ackompanjerat med den salttvål, kaffe och samtal som Regionen själv erbjuder nere i Kallis under Almedalsveckan, kanske inte är så illa ändå. Om alternativet är att ytterligare belasta en så begränsad vattennivå, vilka av oss kan då tänka sig att göra den “uppoffringen”?
När jag tänker tillbaka på mitt yngre jag, det där barnet som rasade över rinnande kranar, så inser jag att hon kanske hade rätt ändå. Vatten är en resurs vi inte längre har råd att ta för givet. Inte minst här och i år, på sommaridyllen som jag och så många andra uppskattar varje sommar. Frågan har tidigare tagits upp, har Gotland den infrastruktur som krävs för att husera en samlingsplats som Almedalsveckan, eller har vi nått kapacitet?
Reporter
Maj Moberg, Noll Kontroll
