Partiernas ungdomsförbund i studion på Folk och Kultur: 

Besvikelsen över att missa punkten Vad säger partiernas ungdomsförbund om den nationella kulturpolitiken på Folk och Kultur är stor. Jag spolar igenom sändningen från torsdagen 8 februari, som bland annat bjuder på samtal kring Judisk kultur i Sverige och Kultur som nyckel till kompetensattraktion och trivsel. Fyra timmar in i sändningen kommer punkten Ungdomsförbunden i studion. Det är inte punkten som jag letade efter men trots det så dras jag in i samtalet. 

Sändningen börjar med ett upprop av närvarande och programledaren skämtar om att det ser ut som att representanterna från ungdomsförbunden poserar för ett skolfoto, då de sitter ihopklämda på två stolsrader. 

På plats i studion är: Caroline von Zeth förbundsordförande CUF, Erik Berg ordförande LUF, Gabrielle Erikstedt förbundsledamot Ung Vänster, Lukas Svärd politisk sekreterare för Kristdemokraterna och förbundsledamot KDU, Noa Samenius MUF, Rebecca Forsvärd språkrör Grön Ungdom, och programledaren Kristoffer Triumf. Inga representanter från varken SSU eller Ungsvenskarna finns med i studion. 

Reglerna är enkla, på varje fråga får de 30 sekunder till att redogöra för sina ståndpunkter, om de överskrider tiden så kommer de att avbrytas av en plingande ljudeffekt. 

Vad behöver Sveriges kulturpolitik mer av?

Erik Berg, LUF: “Om vi ska bygga en stark kultur för framtiden och en fri kultur för framtiden, då är det viktigaste nu att både dem som ska utöva och konsumera kultur i framtiden, får så mycket att stå på som möjligt. Jag som liberal tycker så klart alltid att skolan är svaret på många viktiga samhällsfrågor men det är extra tydligt just när det kommer till kulturen. Vi måste se till att det är en naturlig del av alla barns skolgång, att man får läsa mycket mer, att man får testa att utöva kultur i praktiken. Om skolan klarar av att göra det, då kommer vi att få ett så otroligt mycket bättre kulturliv,” sa Erik Berg innan tiden tog slut. 

Mikrofonen går vidare till Gabrielle Erikstedt, Ung Vänster: “Det handlar också om att politiken måste prioritera kulturen, motsatsen till vad man gör nu när man halverar anslag till kulturskolan. När man tar bort gratis inträde till museum. Att man prioriterar att finansiera det [kulturen]. Att se till att man idag ska kunna bedriva en verksamhet, när man redan idag går på knäna och varnar om att det finns risk för nedläggning på många delar av kultursektorn. Och att vi kommer att se ett utdöende med den här slakten från politikens håll idag.” 

Hur ska kulturen finansieras?

Rebecca Forsvärd, Grön Ungdom: “Vi tycker att kulturen ska finansieras både av privata aktörer och av det offentliga. Vi tycker att vi ska ha en viss del av offentlig finansiering just för att kulturen ska vara lika för alla, jag skulle säga att kulturpolitiken behöver mer av jämlikhet och mindre av nedskärningar. Och just nu ser vi hur regeringen har halverat stödet till exempelvis kulturskolan vilket gör att det framför allt att det är dem som har föräldrar som redan är intresserade, eller som har pengar nog eller som bor i städer där det finns kultur…”, – och där tog tiden slut för Rebecca Forsvärd. 

Vidare till Noa Samenius, MUF. “Jag tror att offentlig finansiering visst har en roll men jag tror framförallt att vi behöver mer av privat finansiering, på olika vis. Jag tror att fler privata aktörer måste kunna gå in i kulturverksamhet och bidra, och det kan man uppnå till exempel genom att införa en avdragsrätt för bidrag till kulturen, därför att det stärker kulturens oberoende från staten och det offentliga, vilket jag tror är viktigt.” 

“Jag tror att Noa har helt rätt,” instämmer Lukas Svärd, KDU. “Det är bra att staten hjälper till men i grunden så uppstår kulturen i civilsamhället, och problemet med när vi har offentlig finansiering till för hög grad det är att när det blir kristider och folk handla på Ica då blir det också svårt för staten att ge mycket pengar till kulturen, för den ställs mot sjukvård och skola. Och då kommer sjukvård och skola alltid att behöva prioriteras. Så vill man ha långsiktig, hållbar finansiering av kultur, då förutsätter det att en stor del av det kommer från civilsamhället.”

Nu hoppar Caroline von Zeth, CUF in i samtalet. “Jag håller i stort sett med om att kulturen i högre grad ska vara självförsörjande, men med det sagt så behöver man också komplettera med att det finns stöd till de kulturfrämjande till exempel kulturskolan eller civilsamhället, i form av till exempel studieförbund som regeringen nu skär ner på. De tror jag är det viktigaste med finansieringen.” 

Mikrofonen vandrar vidare till Filip Berg, LUF, som ännu inte fått svara på frågan. “Mycket bra har redan sagts, så jag skulle säga att utöver det här, när staten säger att man ska ta ett visst ansvar då måste man också göra det helhjärtat. Idag så kan vi se att staten som idag har hand om kulturfastigheter inte sin del av dealen, och håller dem i de skick som behövs för att kunna bedriva verksamhet. Då tycker jag att det blir löjligt att tycka att staten ska göra ännu mer, när man inte ens klarar av att göra det man ska göra idag.”

En kulturpolitisk hjärtefråga? 

“Jag tycker att det handlar mycket om kulturens förutsättningar. Framför allt för mig som upplever kulturen och inte riktigt ser mig som en skapare av den. Jag tycker att det är väldigt synd att jag inte hade tillgång till en tillgänglig kulturskola, så dessa förutsättningar måste finnas. När man pratar om finansiering och att staten kommer att prioritera vård över kultur, och det är sant, men något man också prioriterar är rutavdrag till rika. Kulturen är det första som går till slakten. Jag tycker att det är en väldigt tragisk syn på kultur,” sa Gabrielle Erikstedt, Ung Vänster. 

“Jag är lite partisk nu,” sa Caroline von Zeth, CUF. “Men jag är utbildad svensklärare så jag tycker att läsning är det absolut viktigaste, jag tycker att politiker i högre grad behöver prata om hur vi främjar läskunnighet och läsförmåga bland unga. Jag tror inte att politiker riktigt begriper hur viktigt enormt utanförskap vissa barn kommer att ha när de växer upp med de förutsättningar dem har idag och behov som de inte får tillgodosedda.” 

Ordet går vidare till Rebecca Forsvärd, Grön Ungdom. “Först vill jag bara säga att det är politiken som bestämmer vart pengarna går, så att man skär ner på kulturen är i högsta grad en politisk prioritering. Något som jag brinner för är att våra städer måste bli roligare. Jag kommer från Göteborg, som håller på att bli väldigt gentrifierad, där kulturen tyvärr flyttar ut ur centrumet. Där tycker vi, i Miljöpartiet, att bland annat att man ska ha kulturljudzoner så att man ska tillåta att spelningar ska spela längre än klockan tjugotvå. Och att krogarna själva ska få bestämma hur länge de ska ha öppet, det är ingen fråga för politiker. Det tror jag hade skapat ett mycket roligare, friare och mer livligt kulturellt samhälle.” 

“Jag tänker på förhållningssättet från politiken gentemot kulturen. Därför att jag tycker att ofta när man hör politiker prata om kultur så hör man om kulturen som ett verktyg till att uppnå andra politiska mål, för att uppnå ett integrationsprojekt, någon nationell samhörighet eller att uppnå något sorts generellt bildningsideal. Jag tycker att kulturen finns till för sin egen skull och för människorna. För människorna möjlighet att uttrycka sig själva och utvecklas som människor. Det tror jag att fler politiker borde ta med sig. Därför att som verktyg till att uppnå andra mål är således ineffektivt,” där sätts det punkt för Samenius utlägg.

Kulturkanon?

Trots att tiden egentligen är slut för programpunkten, så avslutas det med en sista samtalspunkt. Kulturkanon? Att vara eller inte vara?

Vilka är för en kulturkanon? 

Lukas Svärd, KDU och Noa Samenius, MUF räcker upp händerna. 

Vilka är emot en kulturkanon? 

Att det finns en stark opposition bland ungdomsförbunden som närvarade i studion blir tydligt när de resterande händerna sträcks upp. 

Vilka är de starkaste argumenten för/emot en kulturkanon? 

Lukas Svärd, KDU: “Det handlar mycket om att vi ska ha, delvis, gemenskaper. Att vi ska ha någon gemensamt att utgå ifrån, det här är en del av det, men det handlar också om, som Noa lyfte på vår tidigare panel, att vi ska ha en gemensam grund. Vi måste ha något att utgå ifrån, det vi har idag på svensk skola är undermåligt. Vi har inte tillräcklig kulturundervisning, kulturen är inte tillräcklig,” säger Svärd och fortsätter. “Det handlar om vad som lämnas in, inte vad som lämnas utanför.” 

Caroline von Zeth, CUF: “Jag tror att en kulturkanon är en symbol politisk åtgärd, jag tror inte att det kommer att väckas ett större läsintresse, jag tror inte att det kommer att bli fler läskunniga på grund av det. Det är ett politiskt sätt att säga vad som är bra kultur och dålig kultur. Då tror jag hellre att man ska sätta en baskunskap kring vilka typer av böcker lärare ska välja till sina elever i skolan till exempel. En mycket bättre reform hade varit att se till att vi ens har behöriga lärare över huvud taget i det här landet. Jag tror inte att världen kommer gå under av det, men jag tror inte att det kommer att förbättra något över huvud taget”, sa von Zeth. 

Rebecca Forsvärd, Grön Ungdom: “Jag ser en brist på logik från regeringens håll. Å ena sådan så säger man att kulturen inte ska vara ett politiskt verktyg för att uppnå vissa mål, å andra sidan så säger man att kulturkanon skulle vara ett jättebra verktyg för att främja integrationen, eller om det nu är assimilering som man vill åt, och ett enande av landet. Så jag ser en risk av att det här projektet som man startat inte bara är en läslista utan någon form av ett nationalromantiskt projekt. Och det får man absolut stå fri att göra i det fria kulturlivet, men man ska inte hålla på med det som politiker.” 

“Jag ser inte på kulturkanon på det sättet heller,” svarar Sven( VEM?). “Jag tror att alla på det här konventet är helt överens om att fler människor borde få ta del av kultur och fler människor måste få involveras i kulturen. Det här är en av många åtgärder för att fler människor ska på ett effektivt och lätt sätt kunna ta del av kultur och identifiera nya kulturella intryck. Där tror jag att kulturkanon fyller en viss roll.” 

Erik Berg, LUF: “Man måste komma tillbaka till just vad är effektiva åtgärder. Vi politiker har, tycker jag, en skyldighet till att  göra det som faktiskt fungerar i verkligheten. Och det är precis som man varit inne på tidigare  att en stark skola, en bra skola, som verkligen ger alla barn bottenplattan att stå på för att sen kunna bli både konsumenter och producenter av kultur senare i sina liv, det är det viktiga. Och idag har vi en underfinansierad skola. Vi har inte bemannade skolbibliotek på varje enhet. De här sakerna, de måste man ta tag i. Jag tycker att Liberalerna gör det bra i regeringen, men kulturkanon tror jag inte är en av dem viktiga sakerna som vi kommer se tillbaka på och vara stolta över,” där tog tiden slut för Berg. 

Det avslutande ordet får Gabrielle Erikstedt, Ung Vänster: “Jag håller med mycket som CUF och Grön Ungdom säger, men utöver det så tycker jag också att man måste tänka på vilket sätt detta kommer ifrån. Det blir på något sätt att man kommer ovanifrån och säger hur vi ska uppskatta kultur och vilken kultur vi ska uppskatta. Och det är sådant man inte kan göra som politiker eller något som kan komma uppifrån, det är något som sker organiskt. Sverige har inte ens en officiell nationalsång av den anledning, den har egentligen bara kommit genom någon form av samtycke genom folket. Det är också så kultur skapar värde, i att man hittar vad som blir betydelsefullt i ett visst sammanhang.

Skribent

Olivia Karlsson Lexberg, Ung Media Väst

Fler artiklar