För trion som utgör bandet Konflikten är det en självklarhet att feminismen genomsyrar musiken. Uppvaknandet kom tidigt men har förstärkts under åren i en mansdominerande bransch där ljudteknikern ibland inte bara säger åt en att hålla sig borta från mixerbordet, utan också tipsar om hur man ska styla sig.
– Att ställa sig på scen är ett statement i sig.
Det är en speciell kväll för Karin Andersson, Lindis Ekström och Amanda Fröhling Lind. De är nämligen tillbaka på exakt samma plats som de hade sin debutspelning på för fyra år sedan.
– Det är skitkul och nostalgiskt. Det känns som cirkeln sluts även om vi inte tar slut men det var här vi började och då visste vi inte alls vart vi var på väg. Nu står vi här fyra år senare med en väldigt tydlig agenda och musikalisk identitet, säger Karin Andersson.
Vad är det för agenda?
– Att uppmärksamma, uppmärksamma, uppmärksamma alla jävla skavsår men också att peppa varandra och visa på vilka olika sätt man kan vara. Det är också väldigt mycket att visa upp vårt sätt att agera på scen och vårt sätt att skriva låtar och vårt artisteri. Och med det upplever jag att vi statementar hela tiden, säger Karin Andersson.
– Men också den debatten som förts i många år om kvinnor inom musiken och att det bara finns plats för en kvinna bland alla män, att kommer det in en kvinna så försvinner den gamla, det pratar vi mycket om. För några år sedan hade vi istället för en julkalender en brudkalender där vi ville lyfta olika icke-cismän som håller på med musik, säger Amanda Fröhling Lind.
Konflikten bildades drygt ett år efter att medlemmarna gått på Nordiska Visskolan i Kungälv tillsammans. Musiken beskriver de som indievispop och just ikväll har de premiär med sin nya trummis Maria Dalin. Under åren som gått har de spelat i många olika sammanhang, alltifrån pride- och visfestivaler till punkkvällar.
– Det blir mycket så i Göteborg att om vi spelar i ett feministiskt sammanhang så går det hem och vi blir bokade av en annan arrangör. Det är skitroligt, säger Amanda Fröhling Lind.
Feminismen har alltid varit en viktig del av Konfliktens musicerande. De förklarar att det inte går att vara feminist privat och inte vara det i bandet.
– Jag tänker att vi är ett feministiskt band för att vi är tre feministiska personer men jag tror inte det var ett aktivt val att spela feministisk musik. Det bara blir så när man brinner för olika saker och pratar om dem hela tiden, menar Karin Andersson.
– Under tiden som vi växt som band så har vi också växt inom feminismen och jämställdhetskampen. Mycket för att vi träffar ganska många sköna typer när vi är ute och spelar. Det har ju hänt att ljudtekniker sagt åt oss att hålla oss borta från mixerbordet eller tipsat om att vi ska styla oss bättre på scen. Det gör ju att varje gång vi stöter på något sådant så vill vi bara stå ännu mer på scen och ta ännu mer plats för att vi förtjänar det. Vi har lika mycket rätt att vara där som någon annan, säger Lindis Ekström.
– Ja det blir en trigger, fyller Karin Andersson i.
– Man känner att man inte vill anpassa sig efter vad någon annan tycker och känner att man inte behöver göra det. Det blir någon slags eld inombords som gör att man bara vill köra på, säger Amanda Fröhling Lind.
Vad inspireras ni av?
– Dels sådant vi är med om, personliga erfarenheter, men också mycket av våra egna förebilder. Andras musik och sätt att ta plats, säger Lindis Ekström.
– Men också som det här sammanhanget, jag blir väldigt inspirerad när jag hör andras berättelser. Alla håller varandra om ryggen och det finns mycket ödmjukhet, säger Karin Andersson och fortsätter;
– Eftersom vi skriver mycket om relationer och sånt så kan jag inspireras av att oavsett hur mycket vi kämpar för att tänka om så fastnar man i mönster. Även fast jag försöker vara svinstark på massa sätt hela tiden så är det jättelätt att bli knäckt av det som man kämpar emot och att det ibland är lite svårt att se. Men musikaliskt tycker jag att vi försöker ta de situationerna och belysa dem ur ett annat perspektiv. Att såhär, vad är det som händer nu? Att försöka uppmärksamma det och inte alltid behöva stå med fanan högst utan också tänka vad är det som skaver, vad är felet?
– Ja och att det ÄR okej att det skaver och att vissa dagar känns det piss, att man inte alltid behöver vara stark, säger Amanda Fröhling Lind.
– Sen är det också väldigt lyxigt att vara ett band för då inspireras man ju av varandra. Det tycker jag är skönt vissa dagar när jag känner fuck it, jag vill inte mer och då inspireras jag av att ni känner så och en annan dag är det tvärtom. Ni är en stor inspiration, säger Karin Andersson.
I mars släppte Konflikten singeln Action som är en försmak av den kommande EP:n som ännu inte börjats spelats in.
– Vi befinner oss ganska tidigt i stadiet, vi sitter med hur arren ska vara men tanken är att vi snart ska spela in och släppa den, säger Lindis Ekström.
I sommar gör de utlandsdebut och spelar på en pridefestival i Danmark för att sedan semestra på Gotland tillsammans och skriva musik.
Finns det något ni vill tillägga?
– Det är inte så farligt att vara arg, det kan vara bra.
Text: Clara Fritzon
