Recension av The Rye Horn och Hantering av de odöda

Ung Press reporter Oona Palm bevakar Göteborgs Filmfestival! Först ut från första dagen, den 26 januari 2024, är The Rye Horn och Hanteringen av de odöda!

The Rye Horn
En spansktalande film om en kvinna vid namn Maria som på 70-talet utförde en illegal abort på en minderårig flicka. Maria känner bland annat förakt för att leva som singelkvinna i dåvarande Spanien. Hon tvingas vidare att fly och börjar ifrågasätta sig själv angående att våga ta sig an rollen som mamma. Personligen tycker jag att filmen visar förtryck mot ensamma kvinnor som ännu inte bildat familj och hur detta påverkar Maria att fly. Vidare tycker jag att det märks tydligt på henne hur hon blir påverkad av den illegala aborten hon utförde på den minderåriga flickan, vilket resulterade i att flickan dog kort därefter. Detta är uppenbart en skuld som man märker att Maria bär på sig. Filmen i sig visar hur samhället såg ut i dåvarande Spanien och den problematik som omgav henne. Personligen är min uppfattning att bortgången av den unga flickan även kan ha påverkat Maria att fly. Jag skulle säga att filmen är väldigt känslosam och jag hade önskat att få veta om familjen till flickan som gick bort någonsin fick veta varför deras dotter dog, vilket inte framgår så vitt jag märkte. Jag tyckte filmen var okej, men det var inte min favorit bland de jag såg under filmfestivalen.

Hanteringen av de odöda
En skandinavisk och spansk film som handlar om hur tre olika familjer, som inte är kopplade till varandra, går igenom återkomsten av deras bortgångna anhöriga. Filmen är en skräckfilm av regissören Thea Hvistendahl. När ett elnät slås ut börjar några av de avlidna att röra på sig. Till följd av detta tar anhöriga hem sina bortgångna familjemedlemmar. Med tiden märker man att även de avlidna har möjlighet att röra sig fysiskt, men att de inte är närvarande mentalt. Vad som är extra obehagligt är när en av familjerna blir biten av sin avlidna hustru, vilket leder till att personen själv dör. Personligen tycker jag att filmen är bra och otäck. Det framgår tydligt att familjernas kärlek och hopp visas genom hur de verkligen försöker och kämpar för att få kontakt med sina avlidna anhöriga. I slutet av filmen får man se hur en mamma väljer att kasta sin fysiskt rörande, men mentalt frånvarande, son i havet. Det framgår att hon har förstått att han inte kommer att bli sig lik igen och att hon tar ett farväl av sin son genom att låta honom begravas på havsbotten. Jag tyckte filmen var rörande, dock så kände jag att filmen påminde starkt om programmet ”The Walking Dead”. Jag hade önskat att filmen var lite mer unik, men tyckte samtidigt om den. Trots detta är det en faktor som fick mig att tycka att den blev lite sämre på grund av likheterna. Jag upplevde även att jag tyckte filmen var lite långsam.