Recension av Queendom och Hoard

Ung Press reporter Oona Palm har bevakat Göteborgs Filmfestival och avslutar med Queendom och Hoard!

Queendom
HBTQ-inriktad dokumentär som följer queerpersonen Gena Marvin. Intressant dokumentär som illustrerar otroliga konstnärliga skapelser när det kommer till klädesplagg och att uttrycka sig kreativt. Gena försöker flera gånger att utmana lokalinvånarna att stötta HBTQ-rättigheter. Man får i samma veva se hur Putin stärker sin kraft i samhället, vilket gör att Gena måste möta poliser på gatorna som inte låter henne se ut som hon vill göra. Samtidigt får man se att hennes familj är stöttande, vilket jag uppskattar som observant av filmen. Även om familjen verkar ifrågasätta hennes livsval glädjer det mig att se att de inte talar som andra i samhället gentemot henne. Filmen visar hur olikheter bland människor kan skapa konsekvenser men också begränsningen för hur Gena inte tillåts få vara vem hon är fullt ut i samhället. Jag tycker filmen visar hur hon kreativt försöker uttrycka sig för att visa vem hon är. Å andra sidan hade jag önskat att få lära känna henne mer som person och att man möjligtvis fick veta hur hennes tidigare uppväxt sett ut. Jag gillade dokumentären men upplever samtidigt att jag inte lyckades få en konkret bild av vem Gena var som person utöver hennes vilja att bekämpa HBTQ-begränsningar i samhället.

Hoard
Filmen handlar om en liten flicka som växte upp med en massamlare till mamma. Filmen börjar med att utspela sig när flickan är liten, vilket upplevs vara på 80-talet, och hur hennes liv med hennes mamma ser ut. Bland annat får man se hur flickan och mamman rotar i sopkorgar efter souvenirer som de kan ta hem och göra något roligt med. Jag upplever att mamman är snäll och något frånvarande från verkligheten men har samtidigt goda intentioner för sin dotter. Det är dock uppenbart att dottern påverkas av hemmiljön då hon vid ett tillfälle skriker på sin mamma om hur hon önskar att de bodde som andra familjer och att hon önskar att det fanns plats för sin mamma så hon kunde stryka sin skoluniform. Det är även uppenbart att mamman lider av någon form av psykisk ohälsa som gör att hon har ett sådant starkt behov av att ha extrema mängder av prylar och saker som täcker golvet till taket i hemmet. Vid ett tillfälle hör man hur mamman gallskriker, vilket följs av att dottern springer till henne och hittar mamman under en hög av saker som fallit över henne. Vidare kommer ambulans och polis dit som för flickan till ett fosterhem. Efter den här scenen förflyttas man ca 10 år fram i tiden och ser tjejen bo kvar hos fostermamman hon blir placerad hos. Här inleder hon en kärleksrelation med en förlovad man som också varit fosterplacerad som barn hos fostermamman. Man märker även tydligt i filmen hur tjejen är starkt påverkad av sin uppväxt med sin mamma då hon själv visar på tendenser att samla på saker i stor mängd samt utför självskadebeteenden som hon även gjorde som barn. Å andra sidan verkar hon ha ett större socialt kontaktnät och ändå må delvis bättre än från barnsben. Jag tycker huvudkaraktären gjorde ett bra jobb för att leva sig in i karaktären och jag tycker den var gripande. Filmen var speciell och jag upplever att hon bland annat verkar känna en närhet till sin mamma genom att göra saker som de gjorde när hon var barn. Slutligen skulle jag rekommendera filmen för de som är intresserade av en kärleksfull men samtidigt destruktiv familjerelation.