Del 1: Vad säger partiernas ungdomsförbund om den nationella kulturpolitiken?

Sveriges Museer och Svensk Scenkonst arrangerade en utfrågning av riksdagspartiernas ungdomsförbund under Folk och Kultur 2024. Samtalet präglas kring den nationella politikens betydelse för Sveriges kulturliv. 

Efter en tid av letande så har jag inte bara hittat en inspelning av Partiernas ungdomsförbund i studion på Folk och Kultur, utan även punkten Vad säger partiernas ungdomsförbund om den nationella ungdomspolitiken?, bortglömd i ett av YouTubes mörkaste hörn. 

Medverkande är: Lukas Svärd (KDU), Erik Berg (LUF), Caroline von Seth (CUF), Rebecka Forsberg (Grön Ungdom), Daniel Lönn (Ungsvenskarna), Noa Samenius (MUF), Lotta Weichel (SSU) och Gabrielle Erikstedt (Ung Vänster). 

Gunnar Ardelius, generalsekreterare Sveriges Museer, och Mikael Brännvall, VD Svensk Scenkonst, står för utfrågningen. 

”Vi gjorde det här förra året och fick mycket fin respons”, inleder Mikael Brännvall. ”Vi brukar säga att en gång har det hänt, två gånger så blir det en vana och gör vi det nästa år, då är det en tradition.” 

På scen är representanterna för de olika ungdomsförbunden uppradade från Ung vänster längst ut på vänster sida till Ungsvenskarna på höger ytterkant. 

 

”Vi har killarna på den här sidan [höger] och tjejerna den där sidan [vänster]. Om ni undrar hur vi har tänkt med organiseringen av panelen”, skämtar Gunnar Ardelius. ”Eller så har det något att göra med vad man har för politisk åskådning”.

Under förra årets panelsamtal var det stort fokus på regeringens förväntade kulturpolitik, och efter ett och halvt år i regeringsposition kommer fokuset att ligga dagens kulturpolitiska riktning.

Alla i panelen har fått ”ja” och ”nej” skyltar, de används vid uppvärmningen som kommer i formen av några snabba frågor. 

Har du besökt något museum, eller sett någon scenkonst, föreställning eller konsert i år? 

Alla tar upp den gröna ”ja”-skylten förutom Daniel Lönn (Ungsvenskarna) som istället håller upp den röda ”nej”-skylten.  

Följdfrågan går till Lönn. ”Har du gått på hockey?” Vilket Ardelius lättsamt säger får räknas. 

”Jag har varit på Liljevalchs och sett en utställning, jag har varit på Stadsteatern och sett på Processen och en dansföreställning på Dramaten,”  svarar Caroline von Seth (CUF). 

”Nu när jag tänker efter så var det nog i december, men jag besökte Moderna Museet”, sa Noa Samenius (MUF).

Behöver vi öka den offentliga finansieringen av kulturlivet? 

Caroline von Seth (CUF), Noa Samenius (MUF),  Lukas Svärd (KDU) och Daniel Lönn (Ungsvenskarna) sträcker upp de röda ”nej”-skyltarna, medan Gabrielle Erikstedt (Ung Vänster), Lotta Weichel (SSU), Rebecka Forsberg (Grön Ungdom) och Erik Berg (LUF) sträcker sina gröna ”ja”-skyltar. 

”Det är mer rött åt det borgerliga hållet, mer ja åt vänster,” kommenterar Gunnar Ardelius. 

Är kulturlivet viktigt för landets beredskap? 

Ett enhetligt svar från ungdomsförbunden – ja till att kulturlivet är viktigt för landets beredskap.

”Kulturen, i alla dess former, är något som ska ena Sverige. Det är ganska bra i en beredskaps situation att vi är enade, att vi har en gemenskap. Där spelar kulturlivet en mycket stor roll”, motiverar Daniel Lönn (Ungsvenskarna). 

”Sedan är kulturen en oerhört viktig del av det mänskliga varat”,  säger Gabrielle Ekstedt (Ung Vänster). 

”Det är ingenting som man bara kan rucka på, precis som med andra viktiga samhällsinstanser”, avslutar Gabrielle. 

Har vi en bortskämd kulturelit i Sverige? 

Gabrielle Erikstedt (Ung Vänster), Lotta Weichel (SSU), Rebecka Forsberg (Grön Ungdom) och Erik Berg (LUF) håller upp ”nej”-skyltarna. Caroline von Seth (CUF), Noa Samenius (MUF),  Lukas Svärd (KDU) och Daniel Lönn (Ungsvenskarna) visat upp ”ja”-skyltarna för publiken. 

”I många fall så är det bara viss kultur som får utrymmet att säga vad man behöver och vill ha, medan andra mindre kulturaktörer inte kommer till tals på samma sätt. Av den anledningen så tror jag att den kulturpolitiska debatten i hög grad präglas av vad de stora kulturaktörerna vill, och inte alltid vad de små vill och behöver”, svarar Caroline von Seth (CUF)

”Precis som Caroline säger”, börjar Lukas Svärd (KDU), ”så kan man se exempel på hur vi beskattar bio kontra teater. Generellt sett, vad är kultur? När vi tänker kultur så tänker vi ofta på de här enskilda stora aktörerna, ledarskribenter och den typen av kultur. Men kultur är allt som uppstår när människor möts, den biten av kultur pratar vi inte alls tillräckligt mycket om. Utan det är centrerar till den här lilla klicken, om man får vara riktigt ful och säga som Håkan Juholt: Klägget.” 

”Jag vet inte riktigt om jag delar den bilden”, svarar Lotta Wiechel (SSU). ”När jag tänker på kulturlivet i Sverige så tänker jag mer på bildmuseet i Umeå, som jag besökte tidigare i år. Apropå offentlig finansiering, det är det vi behöver satsa mycket på så att det kan tillgängliggöras. Jag satt på en ABF studiecirkel och stickade, för det tycker jag kanske inte låter som kulturelitism, så vi behöver se till att det även är den typen av kultur som främjas.” 

”När man pratar om eliter som försöker sko sig på systemet och behålla sin egen makt så känner jag igen det i många delar av samhället, men i kulturen så försöker de folk som arbetar med det att få fler folk i kulturen. Dessutom så har de som bara gör det för pengarna inte varit i den här branschen på hur länge som helst, speciellt inte efter pandemin. Så jag känner inte igen mig i det beskrivandet”, sa Erik Berg (LUF).

Nu är uppvärmningen klar och skyltarna läggs åt sidan. 

Är det viktigt – enligt er och ert förbund – att det finns museer och scenkonst i samhället? 

Mikael Brännvall beslutar att representanterna får svara i tur och ordning, från vänster till höger. 

Först ut är Gabrielle Ekstedt (Ung Vänster). ”Det är jätteviktigt, kultur är en sådan bärande del av att vara människa,  att vara delaktig i ett demokratiskt samhälle och att det ska finnas något för alla att ta del av. Det ska vara gratis inträde på museer, vilket den här regeringen har slopat. Om det inte finns tillgängligt och att vi inte ser till att det finns finansierat, så kommer det att bli något som dels kommer att dö ut och dela något som människor inte kommer kunna ta del av i samma utsträckning.” 

”Du för en ganska nära koppling mellan den offentliga finansieringen och tillgången i samhället?” flikar Mikael Brännvall in. 

”Ja, absolut”, fortsätter Gabriella Ekstedt (Ung Vänster), ”ifall man skulle gå över så är alternativet en privat finansiering, då blir det ett marknadstänk, och att man ser det strikt utifrån ett ekonomiskt värde, för kultur är så mycket mer än ett ekonomiskt värde. Och det kommer minska utbudet och kommer göra att det inte finns en lika stor bredd av kultur, om det inte är offentligt finansierat.” 

”Jag håller med”, instämmer Lotta Wiechel (SSU). ”Jag tror också att det är viktigt att inte lämnar över det till en vinststyrd marknad för då kommer vi att få en mycket mer homogen kultursektor, som inte kommer att rymma alla kulturyttringar. Det är en mänsklig rättighet att få njuta av konst, då ser jag det som allas ansvar att leva upp och bidra till det. Och att skapa de mötesplatser som inte är kommersiella, om det är museer, teater eller övriga kultursammanhang som bidrar till ökad tillit, gemenskap och trygghet. Som man gång på gång ser har ett egenvärde i sig, men som också bidrar till ett levande föreningsliv som stärker hela civilsamhället, apropå beredskapsfrågor.” 

Rebecka Forsberg, (Grön Ungdom) flikar in, ”Framför allt så är det viktigt att alla får en möjlighet till att ha tillgång till det. Vi har redan idag ett jättestort problem med att vi har enorma klasskillnader i samhället, framför allt när det kommer till möjligheten att delta i kulturen. Det blir svårt att separera frågan från finansieringsfrågan. Jag tycker det viktiga är att säkerställa att vi inte fortsätter att späda på segregationen och klassklyftorna i samhället. Precis som mina kollegor är i inne på, så blir problemet när allt är upp till kommersen, som också ska få finnas, riskerar vi att få bara Love is blind, Melodifestivalen och Spotify top 50. Det kan man tycka är nice, men jag tror också att det är väldigt viktigt att den spetsiga och obekväma kulturen, som också är så viktig för att vi ska kunna upprätthålla den demokrati som vi tror på, får chans att finnas. Då blir scenkonst och museer en bärande del av det”. 

”Jag tycker verkligen att både scenkonst och museer är super viktiga,” inleder Caroline von Seth (CUF). ”När jag inte håller på med politik så är jag utbildad ämneslärare i svenska och historia, jag tycker både museer och scenkonst är en resurs för skolan. Det är jätteviktigt att ha dessa institutioner av bildnings- och utbildningsskäl, vi har något som kan komplimentera lärarnas undervisning till eleverna för att bilda dem om historiska skeenden, förändringar i samhället, om litteratur och teaterföreställningar och så vidare.” 

Ordet går vidare till Erik Berg (LUF). ”Det känns som att ni nästan riggade en fälla med den här frågan. Vänstern har fallit i fällan genom att direkt gå in på varför vi behöver mer politik och kanske att högern också kommer gå på det när de får ordet och säger att det är därför vi behöver mer marknad. Jag tycker att det är jätteviktigt med de här sakerna, jag tror att när fria människor kan få agera och göra det som de tycker är viktigt och dem som de vill bidra med, då blir samhället bättre. Så de flesta viktiga sakerna uppkommer. I den här tiderna av parallella kriser och framför allt det stora utanförskapet så måste man väga det här stora behovet av att också ha en gemensam kulturpolitik. Men högern och vänstern kantrar åt varsitt håll och gör kulturen fattigare med det. Det hoppas jag att vi ska kunna debattera mer om under dagen.” 

”Javisst är både scenkonst, museer och kultur enormt viktiga för samhället. Men jag delar inte den uppfattningen, som många ger uttryck för, nämligen att kulturen och konsten skulle vara något sorts uttryck för politikens sätt att åstadkomma samhällsförändringar, i första hand. Att scenkonsten och museerna skulle vara någon metod för att uppnå någon sorts abstrakt bildningsideal eller för att ena samhället bakom någon enighet mot en yttre fiende. Jag ser inte på kulturen på det sättet. Jag tror att scenkonsten, som jag har erfarenhet av, behövs för att människorna behöver det. För att människor behöver få lära sig att uttrycka sig själva, att öppna sitt sinne för fler uttryck,” sa Noah Samenius (MUF). 

Vidare till Lukas Svärd (KDU). ”Det känns som en något levande fråga, det är väl självklart att det är ett ja. Men samtligt, varför har vi museum? Jo, det är ett tillgängliggörande. Materialet som finns på de flesta museum hade funnits ändå, jag som forskare i kyrkohistoria hade ändå fått se dem första föremålen, men det är en demokratisering av vårt gemensamma kulturarv. Därför är det väldigt viktigt. Den vill jag motsätta mig mot det med att marknaden skulle göra det mer homogent, det tror jag inte alls stämmer utan människor är olika och vill ha olika, då är det klart att om människor själva får bestämma så kommer vi få mer olika.” 

”Det är självklart att museer, scenkonst och allt det som hör till, precis som våra lokala idrottsföreningar runt om i våra kommuner som sysslar med ungdomsidrott för barn och unga, är minst lika viktiga. Kanske till och med lite viktigare, om ni frågar mig. Samtligt så är museernas roll, och kanske scenkonstens roll, att värna det gemensamma kulturarvet. Om vi pratar kulturkanon, vilket vi säkert kommer att prata mer om sedan, så går museernas roll in i det. Att vi ska använda kulturen som ett integrationsverktyg, och visa att det här det gemensamma och där spelar museerna en viktig roll,” motiverar Daniel Lönn (Ungsvenskarna). 

”Jag vill börja med att håll med MUF, jag tycker det är extremt viktigt i kulturpolitiken inte instrumentaliserar kulturen och inte använder den för att uppnå, till exempel, integrations värde eller har någon form av nationalromantiskt projekt som vi nu ser att regeringen nu är inne på med sin kulturkanon. Däremot så är det intressant att resonera kring hur man ser på frihet också, för jag är helt enig i att det handlar om att människor ska få uttrycka sig fritt precis så som dem vill men det blir inte frihet på riktigt ifall det bara är frihet för dem som har råd eller som råkar bo i Stockholm,” replikerar Rebecka Forsberg (Grön Ungdom). 

Fortsättning följer…