En blick på det osynliga – Hur är det att författa miljöer som synskadad eller blind?

Att “ha sett något med egna ögon” och “att vara ögonvittne” förknippas ofta med fakta och sanning. Att “ha hört något” associeras däremot till ryktesspridning och modifierad sanning. Jämförelsen av syn kontra hörsel som tillförlitlig källa kommer från Sofia Thoresdotter, kulturellt mångsysslande musik- och psykodramaterapeut.

I panelsamtalet Att skriva i blindo modererat av Finn Hellman samtalade Sofia Thoresdotter, Sara Shamloo Ekblad och Mickaela Persson om svårigheten – och friheten – i att beskriva miljöer utan att själv kunna se.

Vid ett tillfälle insåg Sofia Thoresdotter att hon till stor del härmade seende författares sätt att beskriva miljöer som visuella landskap. Detta trots att hon själv inte hade självupplevda referenser av de synintryck hon beskrev. Sofia ser impulsen att återge miljöer visuellt som ett resultat av den litteratur hon själv har konsumerat.

Allt jag läser är skrivet av personer som ser!

I kontrast till Sofias upplevelse beskriver Sara Shamloo Ekblad en frihet i att kunna återge miljöer på sitt eget sätt. Även Mickaela Persson använder sig frekvent av sinnesintryck och färg i sin poesi. Mickaela frågar sig själv om hon som icke-seende har rätt att utröna vad en färg är? I sitt resonemang drar hon paralleller till författare som skriver om platser de själva aldrig har besökt.

Det är liknande för mig: jag vet inte vad en färg är men jag kan ana.

För Sara Shamloo Ekblad är upplevelsen av färg någonting mycket dyrbart. Som liten tecknade hon ofta, ett intresse som övergick i skrivande då hennes syn över tid blev mer och mer begränsad. Trots sin synnedsättning har hon fortsatt att tänka i färg och bild. Genom skrivandet håller Sara liv i sina visuella minnen och beskriver färg som särskilt viktigt för henne.

När jag går i klädbutiker brukar jag fråga om färger och mönster på plaggen. Förstår jag inte mönstret blir jag frustrerad, tillägger hon med ett leende.

Sara säger att detaljerade miljöbeskrivningar kan få hennes skrivande att “gå i baklås”, och hon håller därför sina visuella beskrivningar inom ett mindre perspektiv snarare än att återge bilden av exempelvis ett torg.

Sara arbetar som skrivpedagog med kurser öppna för alla skrivintresserade, oavsett om de har synnedsättning eller inte. Som författare debuterade hon 2008. För närvarande skriver hon på en ungdomsroman.