Den här texten handlar inte om korv. Hade jag delat samma prioriteringar som våra svenska politiker under Almedalsveckan hade den kanske gjort det – ännu en krönika som hävdar att Ebba Buschs viftande med falukorven förra året var si eller så. Enkla politiska poäng är för dem alltid något eftersträvansvärt. Samtidigt går vi till val om mindre än ett år igen, vilket du, såklart, vet. Inte? Nej, det kanske inte är så konstigt. Inte ens om du varit på majoriteten av partiledarnas tal under Almedalsveckan är det säkert att du vetat. Hur blev det så att korv nämns flitigare under veckan än Europaparlamentsvalet nästa år?
Det var i Sveriges Radios slutdebatt inför förra året riksdagsval som Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch tog fram en falukorv som en symbol för de stigande priserna. Hur det påverkade valutgången? Det är ingenting för mig att gå in på.
Däremot anser oppositionsledarna (bortsett från Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar) att det är en humoristisk sinnebild för allt den sittande regeringen gör fel. Det kanske fungerar. Människor ur publiken skrattar när Socialdemokraternas Magdalena Andersson i sitt tal säger: “Ebba Busch, hon har slutat vifta med falukorven.” Ett par person sitter och viftar med gigantiska pappers falukorvar när Busch senare pratar den veckan, vilket får henne att säga: “Någon skulle behöva få Stimpengar för den där falukorven så många gånger som den nämnts i svensk politik det senaste året.”
I sig är det inte allt prat om falukorven som stör mig. Det som stör mig är att den får precis lika mycket utrymme som Europaparlamentsvalet. Under Almedalsveckan nämndes korv 8 gånger på ett eller annat sätt under partiledarnas tal. Den kan grillas, viftas med samt användas i ordvitsar (såsom Centerpartiets Muharrem Demirok gjorde i sitt tal). Om man istället lyssnar efter orden: EU, Europa, europeisk, Européer och Euro i talen får man 41 träffar. Snävar man sedan in det på enbart träffar relaterat till just EP-valet, och tar bort träffar kopplat till exempelvis det svenska ordförandeskapet i EU (det hade du väl i alla fall koll på? Inte det heller?) lämnas man kvar med 8 träffar. Alla träffar signerade Liberalernas Johan Pehrson, vilket var den partiledaren med näst minst antal åhörare (400 stycken, endast slagen av Sverigedemokraternas gruppledare Linda Lindbergs 300 stycken åhörare), och för oss stackare som var på plats fick vi höra ett tal som en svensklärare nog inte skulle sätta ett A på i Svenska 3.
Nu kanske du tänker: “Jaha, och? Vem bryr sig egentligen?”. Det är precis det som är problemet – nästan ingen bryr sig. När Statistiska centralbyrån, SCB, efter EP-valet 2019 släppte sin statistik över hur svenskarnas valdeltagande så var det bara 55% av alla röstberättigade som la sin röst. Nästan hälften av alla röstberättigade svenskar har saknat representation för sin vilja i Europaparlamentet de senaste fem åren. Det är ett demokratiskt problem.
Att partiledarna inte utnyttjar möjligheten som är Almedalsveckan att nå ut till människor och uppmärksamma med sin vision för Europa, och att det över huvudtaget är val nästa år, är en enda stor besvikelse. De vet att valdeltagandet är lågt, de vet att det är 11 månader kvar och de vet hur viktigt det här valet kommer att vara för Sverige, Europa och till och med världen. Sveriges ekonomi befinner sig i en lågkonjunktur. Det är krig i Europa. Världens skogar brinner. Och Europeiska Unionen kan på riktigt göra skillnad.
Därför vänder jag nu mig direkt till dig som läser den här texten:
Gör en insats för demokratin nästa år: Läs på, hitta en person att kryssa på valsedeln men framförallt – lägg din röst!
Reporter: Simon Brodin
