När jag några dagar innan Almedalsveckan får nys om att Anagram kommer att ha ”djuplodande och intressanta diskussioner om några av våra viktigaste samhällsfrågor, blandat med humor” i S:t Nikolai-ruinen hela veckan blir den politikfixerade lundensaren i mig nästan barnsligt uppspelt. Anagram, ni vet. Anders Jansson och Johan Westers produktionsbolag. Anders Jansson och Johan Wester, ni vet. Tiffany Persson och Kajan. Är det HippHipp 2.0 politic edition jag kommer att få se? Ok, riktigt så stor höna hinner jag inte göra av fjädern förrän jag hunnit läsa att Anders Jansson inte kommer och att de flesta programpunkterna hålls av gubbgråa näringslivs-innovations-någonting som Resultify, Krinova och Sydsvenska industri- och handelskammaren, men ändå. Jag läser igenom programmet och bestämmer mig för att gå dit en sväng på onsdagen då diskussioner om skolan står på agendan, och ett antal ungdomar från Sveriges Ungdomsråd och Sveriges Elevråd ska utgöra en ungdomspanel!
På eftermiddagen sätter jag kurs mot katedralen – i folkmun känd som Kultudralen – som under veckan går under namnet Humordralen. Det börjar bra. På ett bord precis innanför ingången finns det gratis kaffe och ett berg av stora kanelbullar, så jag roffar åt mig – hungrig som jag är – och slår mig ner på en av bänkarna. På varje bänk i den småkyliga katedralen ligger ett antal lysande orangea filtar sponsrade av PEAB så jag sveper in mig i en sådan, kränger kanelbullen redan innan showen hunnit börja och känner att ”det här var ju najs”. Mitt helhetsintryck är nu uppe i en stark fyra på betygsskalan.
Därefter går det utför. Jag låter blicken glida över bänkarna och scenen och ser varken någon Johan Wester eller någon ungdomspanel. Istället går en kvinna jag aldrig sett förut upp på scenen och berättar att det kommer att hållas miniföreläsningar om hur lärare kan använda sig av teknik i undervisningen. Jag stelnar till och inser att jag inte borde ha antagit att alla programpunkter är roliga bara för att de är i Humordralen. Jag bläddrar snabbt i programmet. ”Sveriges roligaste teachmeet” läser jag utan att ha den blekaste aning om vad ett teachmeet är. Allt mitt hopp ligger nu i att det faktiskt är Sveriges roligaste. Det var det inte. Eller ja, det kan det mycket väl ha varit eftersom jag aldrig varit på något teachmeet, men ta mig för guds skull aldrig på ett tråkigt i så fall.
Först ut är en lärare från Umeå. Hon berättar stolt att hon är galen och sätter sedan på en Youtube-video i vilken hon klätt ut sig till Häxan Hexagon med en peruk i samma färg som filtarna och en billig häxhatt från BR eller Toys’R’Us. I videon berättar hon om sina fyra prinsar – addition, subtraktion, multiplikation och division. Efter någon minut kommer punchlinen. Hon ska förvandla prinsarna till prinskorvar och äta upp dem. Wow! Publiken applåderar förtjust och jag kan rent av se hur någon i publiken tänker: ”Vilken kreativ lärare!”.
På det spåret fortsätter det. En skolutvecklare förklarar hur han lät eleverna göra ett elektroniskt piano av en kratta. En SFI-lärare (svenska för invandrare) talar sig varm för alla lässpel som finns till iPads. En mattelärare från Helsingborg förklarar hur mycket lättare allting blir när hon och hennes klass använder alla Google-funktioner. En modersmålslärare i finska går till och med så långt att hon brukar chatta med sina elever.
Det här hade säkert varit helt fantastiskt på en fortbildning för lärare. Men i Humordralen? Jag kom ju hit för att ha roligt! Mitt helhetsintryck har nu dalat till en svag tvåa och jag lommar besviken tillbaka till Ung Press-basen för att skriva om min upplevelse.
