Blåögd av TikTok

Hur kan något som för mig är så självklart bara försvinna, så fort jag öppnar en app på min mobil. Det är som att TikTok har en makt över mig. Som att jag är dess undersåte och att all den kunskap kring källkritik jag har bara försvinner ut ur fönstret så fort jag kollar mitt flöde.

Det är Källkritikens dag idag och jag som journaliststudent har stolthet i hur duktig jag faktiskt känner mig på källkritik. Det är något som i mitt framtida yrke är extremt viktigt och något jag prioriterar väldigt mycket.

Då jag studerar journalistik och medieproduktion har jag fått en inblick på saker som gör att källkritik är så himla viktigt. Allt från vinkling, fake news och gömda agendor gör att privatpersoner likaså journalister har ett stort ansvar att vara källkritiska och försöka undvika desinformation.

Jag är i den yngre vuxna generationen just nu och TikTok är en stor del av min vardag. Det är en av de apparna jag använder mig mest av. Där kan jag bli matad av information om allt möjligt, allt från krigspolitik till nöjesnyheter. Men av någon anledning har jag större chans att tro på den informationen utan bevis från TikTok än från det jag får från traditionella nyhetssidor.

Kanske är det formatet som gör det? När jag går in på traditionella nyhetssidor gör jag det med en agenda om att få information, vilket gör att jag är lite på högspänn. Jag förväntar mig att få information som behöver faktakollas. Allvaret i det gör att jag går in i en roll. Där har jag ett ansvar.

När jag går in på TikTok är jag en aning avslappnad, jag är inte längre i en allvarlig roll. Det gör nästan att den information jag får smyger upp på mig. Jag förväntar mig nästan inte den. Det tränger sig nästan igenom min källkritik-mur jag har.

Jag väljer ofta att diskutera denna informationen jag fått med mina nära och kära. I sådana tillfällen kan jag säga en fras liknande ”Såg du det här på TikTok? Hur sjukt är inte det?”. Men så fort jag säger det högt är det nästan så att jag känner mig dum, lite blåögd.

Men är det mitt fel? Ja det kanske det är. Jag är ju som sagt både privatperson och har en yrkesroll som journalist. Kanske är det att jag skiljer på dem lite väl mycket. Jag som journalist kanske är jätteduktig på att vara källkritisk, men jag som privatperson är blåögd.

Ju mer jag reflekterar desto mer inser jag att det inte enbart är mitt fel. Jag tror att de som publicerar nyheter på TikTok tar vara på att de kan smyga in nyheterna lättare där. Det blir inte samma opartiska nyheter. Man får se korta klipp där information kan bli ensidig och tas ur kontext.

Algoritm är något som komplicerar nyhetsflödet på TikTok. Jag ser enbart en sida på en nyhet då det är det som passar min algoritm, medan någon annan ser den andra sidan av den nyheten. Då blir det att vi har en helt annan uppfattning av hur nyheten är. Men om vi båda hade läst en hel artikel istället för att kolla på ett kort klipp hade vi nog fått en mer lik bild av hur nyheten var.

Om jag skulle försöka motbevisa det jag tror om TikTok och dess påverkan på mig, skulle jag ta upp om hur ofta jag brukar dyka ned i ämnen jag får upp på appen. Jag går in på de nyckelorden som finns under klippet och hittar ofta mer information där. Jag diskuterar även den informationen jag fått med mina nära och kära och utvecklas genom de samtalen. Kanske är det där jag är källkritisk?

Som journaliststudent är jag väldigt noga med källkritiken och som privatperson är jag noga fast på andra sätt. Undermedvetet är det nog en självklarhet för mig att vara källkritisk. Bara att det ser ut på olika sätt och kommer i olika format.

Så jag är nog inte TikToks undersåte, men det är bra att jag har koll på att jag kan bli det. Något som jag tycker att alla måste tänka på. Därför behövs källkritikens dag.

Skribent

Nellie Christiansson, Meskalin

Fler artiklar