Jag är på väg till Almedalen. Färjan möts av en stark motvind som gör det svajjigt på däck. Det är fjärde gången, fjärde året jag åker till vad som kallas för politikerveckan. Inför resan kan en följa sociala medier och se hur organisationer, privatpersoner och näringslivet laddar upp för vad som oftast benämns som ett demokratiskt Mekka.
Faktorerna som lyfts upp för att stödja beskrivningen av Almedalen finns i ett kollektivt tänkande att medborgarna är nära beslutsfattarna. Jag hör ständigt Almedalendeltagare tala gott om hur ofta de ser ministrar och viktiga beslutsfattare längs gatorna i Visby. Till detta supervalår väntas även fler deltagare. När färjorna fylls som mest lyckas Destination Gotland transportera nära 22 000 resenärer till och från ön. Det finns ett nationellt intresse av denna vecka och både svensk och internationell press finns på plats för att ta tempen. Tempen på makten och tempen på deltagarna.
Hur många som faktiskt deltar här är svårt att säga, men många är det. Under denna dag, söndag, kommer tält att konstrueras, roll-ups att rullas upp och partisymboler att nypas fast på kostymer. Det väntas oväntandes ”spännande debatter”, nätverkande och nyskapande forum. Men jag vill redan nu, denna söndag, slå hål på myten om att just Visby ska vara ett demokratiskt Mekka. Även om Destination Gotland fyller sina båtar med tusentalsmöten och det ur ett realistiskt plan finns nära kontakt med politiker; så är det inte ”vanliga medborgare” som är på plats.
Det är organisationsvärlden, civilsamhället, företagarna, det politiska etablissemanget och nazisterna som är på plats. Jag hade önskat att min mor kunde ha fått en plats till Visby. Men hon är inte politiskt aktiv. Min mor har inte tillgång till hashtag Almedalen och hon kan knappt ta sig runt på ön på grund av den brist på tillgänglighet som finns. Och det är inte min röst som bör höras som mest.
Det är inte den manliga medelklassens röst som bör ta plats här. Mina politiska intressen är relevanta för förändring, men min mor behöver en förändring tidigare än mig. Almedalen är inte demokratins vecka. Jag är här för att rapportera om den kollektiva lögnen många av oss intalar oss när vi kliver av färjan. Jag är här för att göra ”demokratin” svajja minst lika mycket som färjan.
Jorge Londoño
